Recension
- En hel värld inom mig (CDEP) Tomas Andersson Wij
- 2006
- Ebeneser Recordings/Universal
Ett ensamt och avklätt OS-guld
Lyssna
Externa länkar
- Tomas Andersson Wij
- Webb. Lyssna på låtarna. Kolla in turnéplanen.
”Men det finns ett land dit jag reser
jag kom dig första gången som barn
Och det landet är såret mitt och trösten
när allt annat försvunnit finns det kvar”
Det låter så fint, på gränsen till andäktigt när Tomas Andersson Wij tar sig igenom korta cowboypsalmen ”Det osynliga landet” med bara akustisk gitarr och mjuk orgel som stöd. Så fint att jag drabbas av värme. En känsla som återvänder igen.
Jag har haft svårt för Tomas Andersson Wijs senaste album. Har inte hittat samma upplevelse som tidigare. Men nu återkommer den. På en EP som förutom ”En hel värld inom mig” (en av de bättre låtarna från albumet) bär med sig tre nya låtar.
”Det osynliga landet” ligger först. Skapar uppmärksamhet, väcker känslor. Följs av ”En hel värld inom mig” i samma version som på albumet. Sen kommer ”En svensk rockstjärnas död” som ursprungligen skrevs för Totta Näslund. Lågmäld men ändå kraftfull. En kram och en knytnäve. För varje gång jag lyssnar på den upptäcker jag en ny nyans. Stortartat spelad och arrangerad i all sin enkelhet. Med ord som växer.
”Jag är den som ställt diagnosen
Och jag är den skrivit ut recepten
Det här är min allra sista resa
och jag har ännu inte tagit medicinen”
Sen följer ”Sista sången om oss”, låten Tomas Andersson Wij själv kallar sin i särklass smörigaste. Ett bitterljuvt, långsamt smygande avsked klätt i sista-dansen-kostym. Lite bränd i kanterna, men väldigt vacker.
EP:n avslutas med en akustisk version av ”En hel värld inom mig”, inspelad hos Lantz i P3.
Det var de här låtarna jag saknade på albumet. Blåa, ensamma och avklädda. Den här EP:n är en fullträff. Ett OS-guld som innehåller en av de bästa låtarna från senaste albumet. Men bäst av allt – några av de finaste sånger som kommit från Tomas Andersson Wij.
Utan extra allt.
Publicerad: 2006-02-23 00:00 / Uppdaterad: 2006-02-23 00:00
12 kommentarer
alltid haft svårt för TAW.. tror inte detta ändrar mig, men klart man kan göra ett försök..
#
En hel värld inom mig är riktig bra
#
Ska väl göra ett försök.
http://popbloggare.blogspot.com/
#
alltså, i det där första citatet finns det så otroligt mycket post-lundell-singer|songwriter-klyschor; det där att hela tiden älta sökandet efter sammanhang, tröst och mening i samhället av idag. Typ. TAW står där och betraktar allt i något slags självpåtaget utanförskap; alltid påväg, hemlös, saknaden efter något förlorat, försona sig med detta faktum, etc.; han står utanför och betraktar och diagnosticerar.
vad är det för fel på naturpoesi – som omväxling åtminstone?
#
Watcher: All popmusik handlar väl någonstans om utanförskap? Annars hade väl popmusikern i fråga tagit jobb på Flextronics?
#
detta är ju "pop-musik" på en annan ambitionsnivå intellektuellt sett än t.ex. morrisseyiansk självömkans och självmordspoesi
#
Watcher: Utveckla gärna det resonemanget.
#
Trist, mesigt typsikt svenskt skit. Tyvärr. Har förökt lyssna på TIW men nä – no cigar. Han har ju i alla fall snygga kostymer. Dessvärre är han ju religiös. Så att säga sitter han i båset.
#
Det handlar bara om att vi vill ha en som TAW i våran musikerskara. Då blir man inte lika kräsen. personligen tilltalar han mig ingenting men jag förstår att vissa tar honom till sina hjärtan.
#
jag tycker inte att utanförskap är något speciellt för pop-musikens texter; pop är mer 'pure, simple fun' än poetiska socialanalyser. Mina invändningar mot TAW i det här fallet är lite väl mycket "marsch på stället" i tema och metaforik. Jag behöver väl sätta mig in i plattan närmare för att bli mer precis än så.
#
Bara jag som tycker det känns lite långsökt att dra in OS-guld i recensionen?
Annars så har jag tänkt börja lyssna på Wij ganska länge nu men det känns alltid som om det är nog annat som kommer emellan.
#
Är lite kluven till TAW, gillar en del av hans tidigare låtar, men har tappat intresset på sistone. Tills nu. "En hel värld inom mig" hör till det vackraste jag hört av förortsbeskrivningar i svensk poplyrik. Alkisarnas chäfrar, duvorna på sparbankstaket…har någon annan på samma kärleksfulla vis besjungit förorten som hembygd?
#
Kommentera eller pinga (trackback).