dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

Håkan Hellström: Nåt gammalt. Nåt nytt. Nåt lånat. Nåt blått.
Nåt gammalt. Nåt nytt. Nåt lånat. Nåt blått. (cd) Håkan Hellström
2006
Dolores/EMI
8/10

En gammal vän

Lyssna

Sök efter skivan

Sveriges mest obotlige romantiker delade nyligen med sig av dagboksanteckningar som han valt att gömma i någon skrivbordslåda någonstans. Som vanligt står han naken och trasig för alla att beskåda och vi som föddes med ett hjärta under bröstkorgen svimmar inför denna uppenbarelse. Håkan Hellström har gjort DET igen.

Jag lärde känna Håkan via en gemensam vän när jag var 18 år. Vi var båda sjukligt intresserade av atombomber och fann varandra direkt. Det fanns inget som vi inte gjorde tillsammans. Vi åkte runt i Annas bil, kissade i kors och ramlade omkring på nätterna. Ibland satt vi bara som två förlorare och grät i min nedsläckta lägenhet tills gryningen kom. Sedan reste han till Brasilien, gick på karneval och blev kär i världens fulaste tjej. Han återvände med en uppsättning sambatrummor som jag aldrig lärde mig att spela på och vi gled isär.

Det gick några år utan att vi hörde av varandra och jag trodde att jag hade förlorat honom för alltid. Men så förra våren återsåg jag min vän. Han låg sönderslagen i månljuset på avenyn klädd i en sommarljus kostym med en gitarr i handen. Jag lade mig ner brevid honom och det kändes som om vi aldrig skilts åt.

Nu sitter vi uppe på nätterna och pratar om sådant som aldrig tidigare blivit sagt. Vi pratar om kärlek som bara leder till besvikelse, att gå vidare i livet och om att älska någon så mycket att man hatar sig själv. Vår gemensamme vän Henrik Bergren blev en kväll så tagen av dessa samtal att han svalde en cyanidkapsel sedan han givit upp hoppet om att finna någon att dela livet med. Jocke Berg sitter mest bara tyst med ett fånigt leende på läpparna och generas över hur ofta Håkan vågar använda sig av ordet älska.

För min egen del kan jag inte låta bli att förundras över hur lätt han sätter ord på sådant jag själv har så svårt för att uttrycka. Det är nog därför jag håller honom så kär. Nu behöver jag inte längre sitta ensam på nätterna med en klump i halsen, för Håkan är tillbaka med en famn att gråta i.

Johan Schönfeldt

Publicerad: 2006-02-18 00:00 / Uppdaterad: 2007-11-06 21:04

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #3607

29 kommentarer

Först!

Förstår inte mångas aversion mot Håkans samba! Samba-musikens feber och eufori går hand i hand med Håkans musik precis som olycka-texter.

Medlem 2006-02-18 00:10
 

……….kommentarer överflödiga

Medlem 2006-02-18 01:00
 

the knife??

Medlem 2006-02-18 01:24
 

men…skulle det inte vara en recension på en skiva?

det här är väl mer en människas förhållande till artisten i sig än en betraktelse av skivan som han precis har släppt från sig. fruktansvärt dåligt är det iallafall. recensionen då alltså, inte skivan. den vet jag inget om. inte efter att ha läst denna recensionen iallafall…

Medlem 2006-02-18 01:46
 

Håkan Hellström ey…

Nåt gammalt? Check.

Nåt nytt? Knappast.

Nåt lånat? Check.

Nåt blått? Ja det skulle väl vara det då.

Medlem 2006-02-18 02:24
 

Tänkte precis att, fan vad det här låter som min vän schönfeldt.

trots att du recenserar en håkan skiva, namedroppar Broder daniel och Kent får du mig inte att gilla dig mindre grabben. Lägg energin till något mindre tippat :)

Medlem 2006-02-18 05:48
 

Det tyder på god smak att göra en Big Star cover.

http://popbloggare.blogspot.com/

Medlem 2006-02-18 08:55
 

Otroligt överskattad artist. Rent ut sagt skitdålig

Medlem 2006-02-18 10:52
 

Bra recension!

Medlem 2006-02-18 13:10
 

Fin recension. Men jag är göteborgare och hävdar bestämt att "avenyn" är egennamn, och därför bör stavas med stort A.

Agnes Arpi Medlem 2006-02-18 13:30
 

Menar du Restaurang Avenyn i Södertälje?

Medlem 2006-02-18 13:42
 

"kass rec, kass skiva."

Medlem 2006-02-18 14:03
 

tyder dock på dålig smak att skända big star-låten på viset han gjort.

Medlem 2006-02-18 15:31
 

urk.

det här var en av de sämsta recensionerna jag läst på länge. kamratposten håller en högre nivå än det här lilla försöket till en mininovell.

det enda som framkommer i den här recensionen är att författaren är en del i den mer indoktrinerade delen av håkans fanbas. de som mest bara tycker om honom som ett eko av den ofattbara storstadsromantikhypen som omgärdade allt hellström tog sig för för några år sedan. löjligt.

det kan vara en bra ide att ha en åsikt i framtida recensioner. bara en tanke.

Medlem 2006-02-18 15:55
 

Det är alltid lätt att kritisera när man bara är åskådare

Medlem 2006-02-18 16:37
 

Nog för att jag är lite färgad i frågan. Men vem fan av alla besökare på denna sida vet inte hur Håkan H låter?

Jag gillar recentionen, inte vanliga "bra skiva, låter som X och lite influerat av Y".

Var inte så stelbenta och konservativa, jag tycker att det är intressant med nya grepp på recentioner.

Medlem 2006-02-18 17:17
 

Den här är väl förfan redan recenserad här!!!

Medlem 2006-02-18 17:45
 

slacker: det är chill, ta det lugnt, chilla. sätt på dig dina slapp jeans och din schyssta t-shirt och chilla…

Medlem 2006-02-18 20:14
 

Håller väldigt mycket med.

Det finns inte många vänner som håkan.

Medlem 2006-02-18 20:27
 

Dålig skiva.

MYCKET bra recension.

Medlem 2006-02-18 22:12
 

Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått är ett gammalt talespråk. "Marcusofadown". Skivan är brabra. Mycket bra,

Medlem 2006-02-18 22:56
 

Man kan också ana att recensionen inte handlade om ett fysiskt möte med artisten? Folk är dummare än vanlig idag.

Medlem 2006-02-20 02:23
 

Mitt hjärta sitter innanför bröstkorgen. Jag svimmar inte.

Medlem 2006-02-20 13:50
 

MarcoT: Nya grepp i all ära, men när man skriver en recension måste man ju ändå tänka igenom vad man vill förmedla läsaren, precis som när man gör en skiva. Dessutom måste man prata om något relevant. Man kan få skriva hur fint om björkar som helst när man recenserar en skiva – och det är ett nytt grepp – men är det relevant?

Medlem 2006-02-20 22:56
 

vad jag inte förstår är hur man kan skriva en recension på drygt 300 ord utan att ens nämna skivan, praktiskt taget. förstår ej heller hur folk kan tycka att det är en bra recension.

må så vara att en recenstion ska vara en subjektiv bedömning, men vanligtvis lägger man fram några andra bedömningsgrunder än sin relation till artisten. det närmaste ett försök till att beskriva skivan är i paragrafen där skribenten pratar om henrik berggren, jocke berg och cyanidkapslar. mest bara outhärdligt pretentiöst. jag förstår viljan att vara innovativ och skriva på ett levande sätt, men det här är en krönika snarare än en recension och bör betitlas därefter.

Medlem 2006-02-22 18:15
 

Bra rec och en underbart bra skiva. Håkan är i en klass för sig :) Verkar som Håkan är lite av en älska eller hata och för mig är det definitivt älska!

Medlem 2006-02-23 13:17
 

Glömde lägga med min länk om någon är intresserad. Här kommer den :)

http://vero.webblogg.se/

Medlem 2006-02-23 13:18
 

KLOCKREN recension!

För övrigt finns en mer traditionell recension som handlar mer om låtarna för alla som gnäller.

Lily, Rosemary & the Jack of Hearts Oregistrerad 2008-05-21 16:57
 

[...] Nåt gammalt. Nåt nytt. Nåt lånat. Nåt blått. (cd)Håkan Hellström [...]

Tio år av Håkan Hellström | dagensskiva.com Oregistrerad 2010-10-10 15:38
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig