Jag blev kär i den här filmen. Den gjorde mig glad långt efter att den slutat rulla. Men när jag minner mig tillbaka har jag ingen aning vad den låter som. Inte en aning. Filmmusik har förvisso olika funktioner. Vissa förstärker filmen med bombastiska tongångar, andra kan ha en huvudroll i filmen. Ibland är den en chans för artister att få en stor hit i sammanhang med en stor film (oförhappandes dyker ”(Everything I Do) I Do It For You” upp i huvudet, den låg fan på topplistan i typ två år). Och ibland flyter musiken samman med filmen som en smultroncocktail.

”Me And You And Everyone We Know” tillhör den senare kategorin. Anledningen till att jag inte kom ihåg filmmusiken var att den aldrig stod ut själv utan lade sig som en behaglig hinna över filmen. Regisörren Miranda July säger i konvolutet att: ”When I watch the movie now, I realize it is all one thing, a single experience, the yellow (som hon tycker är den bästa färgen) has combined with the other colors the way light should.”

Musiken är väldigt lågmäld och minimalistisk, oftast bestående av en synthslinga, ackompanjerat av en pianoslinga eller en androgyn doaröst. Endast gästartisterna (en mycket fin sång från Cody ChestnuTT bland annat) sjunger, men i samma melankoliska ton. Födelen med indiefilmer är kanske att de inte har budget att betala välkända artister och måste plocka ihop sountracket själva.

Miranda July samarbetade med Michael Andrews som tidigare bland annat tillverkat soundtracket för ”Donnie Darko”. Densamma som bekant sydde om Tears for Fears sång ”Mad World” så duktigt att bandet började spela coverversionen istället för sin egna.

Oavsett om man har sett filmen eller ej kan filmmusiken uppskattas. Om man låter den vara långsam och ta tid att växa.