Richard Ashcroft är i sina bästa stunder själva essensen av nittiotalets brittiska pop. Fader till både Noel Gallagher och Chris Martin och alla däremellan. The Verves ”Urban Hymns” innehåller en samling låtar så starka att han borde kallas sir Ashcroft.

Men den andra sidan av hans låtskrivande är så trist att den kan få människor att hata livet och vallfärda till vad som helst med lite ryggrad. Till och med en Absolute Dance-samling. Eller Melodifestivalen.

Richard Ashcroft blandar och ger. På de tidigare soloskivorna och den här. Det låter som det brukar. Flygande, högtravande och smått flummig brittisk pop. ”Keys To The World” inleds med blås och fullt ställ i ”Why Not Nothing?” (som i Ashcroftland får anses vara en tempofylld låt) . Svänger inte alls. Den följs upp av ”Music Is Power” som trots stråkar och skönt gung inte blir så mycket mer än ett passande ledmotiv till Jamie Olivers vesparesor mellan storkoken. Må-bra toner för välbärgade lattemänniskor. Dock utan nerv. Trots att han återanvänder sitt grepp från ”Bittersweet Symphony” och lånar delar av låten från en annan låtskrivare, den här gången Curtis Mayfield.

Vändningen kommer på tredje låten. Grymma ”Break The Night With Colours” visar att Ashcroft har kvar förmågan att skriva popmusik som känns som balsam och glädje. Och känslan den låten ger mig gör att jag tar mig hela vägen till nästa toppenlåt, ”Brother Malcolm” utan att snava på de hinder som skivan lägger ut. Även ”Cry Til The Morning” är en skön och melankolisk historia med patenterat lyft i refrängen. ”Why Do Lovers?” tar den i hand. ”Simple Song” och ”World Keeps Turning” följer med.

Än en gång är han både briljant och värdelös. Hopplöst pretentiös som världssamvete, men stenhårt gripande när han blir personlig. Efter en intensiv period av genomlyssningar av den här skivan har jag samlat de bästa låtarna från Richard Ashcrofts tre soloskivor i en spellista. En lista som innehåller ett tiotal låtar som faktiskt ger ”Urban Hymns” en match. Eller snarast kompletterar den skivan.

De skönaste låtarna. Det bästa brittisk pop har att erbjuda. Med den bästa sångaren.

Sir Richard Ashcroft.