När jag försöker sammanfatta vilka skivor jag borde skrivit om 2005 hamnar Sci-Fi Skanes ”Känslan av att jorden krymper växer” ganska högt upp.

Det är lite oskäligt. För jag vet inte om jag tycker den är så bra. Men jag tycker verkligen om den. Jag gillar den när jag bara strölyssnar eller mer teoretiskt när jag inte hör den. Jag gillar tanken med Sci-Fi Skane. Jag gillar att Thomas Öberg och Jonas Jonasson busar. Jag tycker konceptet är lätt briljant. De föder genren bastardidioti. Det är en del jävla Clabbe, en del drängfull svenne på krogen och en del smart popkänsla av Thomas att sjunga över musiken. En performance i ögonblicket, oavsett om det är över ”I Wanna Be Your Dog” eller ”Vi kommer försent till bluesen”.

Vad är live? Vad är musik? Vad är att skapa? Det är frågor att ställa dig medan jorden krymper och växer. Och när du funderat klart på det kan du njuta av små saker som ”Valsen”, titellåten, första singeln (eller vad det nu var) och den lille ”Hyresgästen”.

Thomas sjunger Allt utom våra mål, har vi uppnått och jag ler. Naturligtvis.

Tyvärr kommer de inte så mycket närmare här. Det finns ganska många trista låtar här också. Trista och tomma. Även om jag kanske skulle vilja gilla dem. Tomas säger Rätta mig inte om jag har fel. Visst. Jag nöjer mig med det jag får, släcker ljuset och njuter av ekg-kurvan i texthäftet när ljuset släcks.