Om det svenska popåret präglats av duon har jazzåret i mångt och mycket handlat om trion. Utmärkta album som E.S.T.s ”Viaticum” och MusicMusicMusics ”What's a Good Boss Anyway?” är de tydligaste exemplen.

Här kommer ännu en trio, dessutom med tre skivor i bagaget. Alla inspelade levande och direkt framför en ofta entusiastisk publik på Glenn Miller Café i Stockholm. Tre volymer med huvudsakligen lånade melodier ur det djupa jazzarkivet tolkade av Daniel Fredriksson (trummor), Jonas Kullhammar (saxofon) och Torbjörn Zetterberg (bas). Tre av Moserobie-enklavens klarast lysande stjärnor. Tre drivna instrumenatlister som inte räds långa och djupa resor med de egna instrumenten som enda kompass medan färdkamraterna tar en paus vid sidan om den utstakade stigen.

Ja det spelas ett och annat rejält solo på den här skivan.

Redan som andra spår finns ”Have Horn, Will Blow”. Den sammanfattar i titeln föreställningen så som jag njuter den mest. Det är spel av hjärtats lust. Kullhammar blåser för allt vad struten håller samtidigt som Fredrikssons trummor lägger jazzsmatter på tisdag på tisdag och Zetterberg bumpar på sin bas som om det gällde livet och fosterlandet. Dryga tio minuter och jag ler lyckligt hela tiden.

En andra höjdpunkt följer i första tolkningen av ”Inchworm” komponerad av Sonny Rollins, saxofonisten Kullhammar så många gånger jämförts med. Här är det Fredrikssons spretiga trumspel i duell med Zetterbergs bas som försöker fånga humlan till saxofon. Två på insektsjakt, Kullhammar som insekten själv. ”Inchworm” kommer tillbaka på den tredje volymen i en något kortare version (knappt elva minuter, den första är dryga sexton). Inte undra på att det är en av de melodier som surrat mest i mitt huvud den senaste månaden.

Ska jag sura för en stund så känns det lite onödigt med två repriser på den sista skivan (förutom ”Inchworm” återkommer även John Coltranes ”One Down, One Up”). Så fantastiskt olika upplever jag inte tolkningarna. Men det är en randanmärkning som samtidigt gör det enkelt för den som bara vill köpa en eller två av de tre (vill du ha en köper du volym tre, vill du ha två köper du ettan och tvåan). Första volymen är den störigaste, tredje är den mildaste. Själv vill jag inte vara utan någon av dem.