Den 26:e upplagan av Stockholm Jazz lockar med både behagligt väder och mer fingertoppskänsliga bokningar än på länge. Festivalens första dag lägger tonvikten på blues, vilket innebär att stråhattar, shorts, urgamla turnétröjor och dylika användarvänliga plagg frodas bland publiken framför stora scenen när Dr. John kliver på. Man kan anta att doktorn, dagen till ära […][...]

Om det svenska popåret präglats av duon har jazzåret i mångt och mycket handlat om trion. Utmärkta album som E.S.T.s ”Viaticum” och MusicMusicMusics ”What's a Good Boss Anyway?” är de tydligaste exemplen. Här kommer ännu en trio, dessutom med tre skivor i bagaget. Alla inspelade levande och direkt framför en ofta entusiastisk publik på Glenn […][...]

Det var fredagen den 1 april. Jag satt hemma hos Mikael och serverades valda delar ur Nasum-katalogen. Senare skulle vi hasta iväg till KB som för en kväll skulle förvandlas till jazzhak. En hel afton med artister ur Moserobie-stallet. Vi kom så klart iväg lite senare än tänkt och missade Torbjörn Zetterberg och nästan hela […][...]

Om mina förväntningar var lågt ställda inför dagens första konsert var de desto högre inför denna den andra. Meshell Ndegeocello är årets artist i mitt hem. Hennes båda skivor ”Cookie: The Anthropological Mix Tape” och ”Comfort Woman” hör till de mest spelade och jag har förbannat mig själv att jag inte lyssnat tidigare. Meshell är […][...]

Rubin Steiner är alter ego för fransmannen Fred Landier, en person med förkärlek för extrema blandningar och galna infall. Och definitivt rytmen i blodet. Arrangemang av egentligen osannolika byggstenar faller självklart på plats i den här mannens vård. Vassa och pockande housetrummor böljar glatt tillsammans med jazziga vibrafoner, trumpeter med sordin och hiphopbeats. Stråkar som […][...]