Kersti Esselwall-Smårs har gett ut en skiva i år. Det borde vara den som recenseras. Det är dock ”Större än mitt hjärta” (2004) som hamnar på mitt bord.

Svagt, romantiskt och jazzigt försöker Kersti Esselwall-Smårs beskriva någon form av relation till Gud. För inte är det några cross-over-texter här inte.

Näe, redan med titelspåret sätts standarden. Tron på Gud och livet är centrala teman för Esselwall-Smårs.

I grunden sjunger Kersti Esselwall-Smårs och hon backas upp av Sofia Johansson på klaviatur, Markus Utbult på kontrabas och Magnus Strandberg på trummor och percussion. Till denna grundsättning kommer både saxofon, trumpet, cello, flöjt och fiol.

I grunden är hennes romatiska hållning både lekfull och öppen. Tron på livet och lyckan gör att musiken nästan blir lekfull. Som hos Georg Riedel eller Alice Babs. Ett bra exempel är ”En ny paradisdag”. Eller kanske är det lekfullheten hos gospeln som gör sig påmind?

En hel del låtar har dock koppling till svensk visa och svensk folkton. ”Aftonbön” verkar ha funnit sin inspiration i de visor som sedan medeltiden sjungits i Norden.

Tyvärr gör sig dock inte Kersti Esselwall-Smårs sig riktigt bra på skiva. Hennes röst, som är bra, blir lite för skolad. Den passar förmodligen bättre live i en kyrka. Ja, var inte förvånad om du hör och ser Kersti Esselwall-Smårs på en TV-gudtjänst snart igen.

Bäst på skivan är ”Kornet har sin vilja”. Där tonas Kersti Esselwall-Smårs sopran ned något och den mer medeltida flöjten och fiolen får spela ut.