dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

Shpongle: Tales of the Inexpressible
Tales of the Inexpressible (CD) Shpongle
2001
Twisted Records
10/10

Let's get Shpongled..

Lyssna

Sök efter skivan

Att förklara Simon Posfords (mest känd som goa/psytrance-artisten Hallucinogen) och Raja Rams (tidigare flöjtist i hippierockbandet Quintessence på 70-talet) projekt Shpongles musik är inte det enklaste. Spännande? Mystisk? Nyskapande? Flummig? Knarkmusik? Med influenser från världens alla hörn har de sedan första skivan ”Are you Shpongled?” fascinerat tusen och åter tusen öppensinnade musikälskare. Lite afrikanska bongotrummor här, lite trollflöjt där, lite dub här, lite latinorytmer där – sedan ned med allt i producenten Simon Posfords flum-maskin. Aphex Twin kan slänga sig i väggen, Simon Posford är kungen av effekter.

När Shpongles andra album ”Tales of the inexpressible” damp ned i skivaffärerna sommaren 2001 hade man väntat i tre år sedan första skivan, så självklart var förväntningarna skyhöga. Och man blev knappast besviken, dock väldigt överraskad. Medan ”Are you Shpongled?” var den lugna och lite diskreta ponnyn (med en snittlängd på elva minuter per låt) så visade sig ”Tales of the inexpressible” vara ett riktigt fullblod, full av liv och rörelse.

Första låten, ”Dorset perception”, är ett lysande exempel på det. En mer spännande öppning på ett album har jag aldrig varit med om. Latinogitarrer, bongotrummor, vilda breakbeats och underbart vacker sång. Och så självklart alla dessa effekter – fantasifulla och komiska, men ändå så väl passande! Andra låten ”Star Shpongled banner” (cool titel va?) lugnar ner lyssnaren lite med Raja Rams oerhört vackra trollflöjt och en samplad afrikansk manskör.

”So! You take let us assume a third toke; long and slow. You vaporise and you take it in and in and in… And there is a sound like the crumpling of a plastic bread wrapper or the crackling of flame and a tone. A mmmmmm…There is a cheer, the gnomes have learned a new way to say hooooooooray!”

Så inleds en av skivans absoluta höjdpunkter, “A new way to say hooray”. Visst är det lite väl drogliberalt på sina ställen. Men det är inte störande, snarare roande, eftersom Posford fortsätter leka med sina effekter.

Låten då? Ja, mer njutningsfull musik får man leta efter, Raja Ram jammar vidare med sin flöjt, kompad av en himmelsk melodi och mer exotisk körsång. Slut bara ögonen, så hamnar du hos shamanerna i Amazonas, tibetanska munkar i Himalaya eller på någon tropisk öde ö i Stilla Havet. Musik lika mycket för hjärnan som för hjärtat….

”Room 23″ och ”My head feels like a Frisbee” tar lyssnaren till ännu ganska outforskade områden inom elektronisk dansmusik; latinomusik. Och stundtals svänger det som aldrig förr. Så skruvat, så vackert, så unikt!

Posfords och Raja Rams besatthet av ordet Shpongle har alltid varit lika kul att beskåda. De har skapat en myt kring namnet, som om det vore en annan planet eller ett tillstånd.
Minst lika kul är deras lekfulla låttitlar, och näst på tur har vi ”Shongleyes”. Lite mörkare och (om möjligt) flummigare än vad som tidigare har erbjudits på skivan, och inte riktigt lika lätt att ta till sig om man inte är i rätt tillstånd.

Ett närmare två minuter långt spaceat och drömskt intro inleder skivans vackraste spår; ”Once upon the sea of blissful awareness”, innan dub-beatsen drar igång i ett behagligt, lunkande tempo. Sångerskan låter precis som man tänka sig att en älva eller siren sjunger, Raja Ram solar på flöjten och cellon i bakgrunden förstärker upplevelsen. Om ni tycker jag låter som någon new age-predikant när jag påstår att den här musiken inbjuder dig till att flyga iväg till de mest fantasifulla platser du kan tänka dig (med eller utan hjälp av substanser), så får jag helt enkelt be er lyssna på musiken själva!

Nåväl, skivans längsta låt väntar. ”Around the world in a tea daze” är en elva minuter lång resa i sig själv. Från några minuter av vackra ambienta ljudlandskap, till breakbeats med arabiska inslag, till pumpande trance med vilda violinmelodier som får dina lurviga att stampa i takt med musiken, vare sig du vill eller inte. Och utan att man märker det så skiftar skivan spår till avslutande ”Flute fruit”, en 2 minuter lång flöjtimprovisation som är så sorgsen och vacker att man vid rätt tillstånd lätt kan bli fuktig om ögonen!

Resan (förlåt, 'skivan') tog därmed slut. Jag skriver 'resan' just för att det är en 70 minuter lång skiva som får dig i ett tillstånd där man omedvetet målar upp vackra fantasier och platser i sitt sinne. Visst, låtarna i sig är helt lysande, men ingenting går upp emot att lyssna på hela skivan rakt igenom.

Shpongle förändrade hela ambient-scenen med sitt debutalbum ”Are You Shpongled?”. Många, många artister följde efter det typiska Shpongle-soundet och gjorde det mer eller mindre mainstream bland ambient-fantasterna, och Posford och Raja Ram skulle lika gärna kunna fortsätta på ett snarlikt sätt. Men med ”Tales of the inexpressible” visade de sin storhet genom att göra ännu ett helt unikt album, som än idag står i en division för sig!

Simon Bohlin

Publicerad: 2005-10-08 00:00 / Uppdaterad: 2005-10-08 00:00

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #3453

22 kommentarer

omslaget kvalar tveklöst in på "fulaste omslaget i musikhistorien"-listan..

Medlem 2005-10-08 00:03
 

knarkmusik: ja

spännande: nej

Medlem 2005-10-08 01:11
 

Bara i Sverige skulle någon överhuvudtaget få för sig att prata om huruvida musik var "knarkliberal" eller inte.

Är det bra så är det bra. Har någon tänkt dissa hela reggaehistorien för att musiken är "knarkliberal"?

Morr, morr. Igen.

Medlem 2005-10-08 02:42
 

hihi … fast heter man shpongle kanske man förtjänar en knarkstämpel ;) men jag håller med, dumt att knarkstämpla viss musik. finns väl precis lika mycket, om inte mer, i rocken eller hiphopen?

shpongle-bob squarepants?

Medlem 2005-10-08 09:31
 

äntligen rättvisa!!!!

Medlem 2005-10-08 10:49
 

Jag fattar inte. 2001 hade Simon som då var (om jag förstår det rätt) 17 – 4 = 13 år, väntat 3 år på skivan. 10 år var han alltså då när han köpte (eller fick eller whatever) den första? Jag klagar inte, bara undrar.

Medlem 2005-10-08 11:46
 

Observera att jag skrev att "MAN hade väntat i tre år sedan första skivan". Det behöver alltså inte nödväntigtvis varit jag som fick skivan 2001. Dock så vet jag efter diverse efterforskningar hur skivan togs emot när den kom. Själv fick jag tag på skivan våren 2003, någon månad efter jag upptäckt deras debutalbum.

För övrigt så kom deras tredje och sista album "Nothing lasts…but nothing is lost" ut i somras, och är precis lika bra som de två föregående. Och så släpptes ett helt sjukt bra remix-album 2003 med remixar från bl.a Eat Static, Total Eclipse och Ott. Finns på cdon för den som är sugen…=)

Medlem 2005-10-08 12:04
 

"Och man blev knappast besviken, dock väldigt överraskad." Singular alltså?

Medlem 2005-10-08 13:15
 

Ändå lite kul med en Shpongle-recension. Jag hade nästan glömt dem.

Medlem 2005-10-08 13:26
 

Aphex Twin kan slänga sig i väggen? Girl, u crazy!

Medlem 2005-10-08 14:25
 

och här är det alltjämt språkfacsismen som råder.

Medlem 2005-10-08 14:59
 

Hippies är tråkiga och deras musik likaså. Mången man och kvinna har försökt tvinga på mig Shpongle, men icke.

Recensionen var för övrigt väl hurtig och förnumstig.

Medlem 2005-10-08 18:08
 

tycker recensionen är mycket bra skriven för att vara av en sjuttonåring. att jämföra aphex twin med simon posford är kanske lite fel men inte av anledningen att richard d james skulle vara skickligare än simon posford, utan för att dom kommer från helt andra ställen. men jag håller med han totalt, alla shpongle's album är rakt igenom mästerverk och posford är helt otroligt musikalisk och har verkligen sjuka sinnen för melodier. vissa bitar berör mig så starkt att jag har inget annat att jämföra med faktiskt.

bohlin, du borde vara mannen för en recension av senaste plattan! keep it up.

Medlem 2005-10-08 19:05
 

Puss på Dallas, Simon!

Medlem 2005-10-08 19:30
 

Schysst skrivet. Jag blir jävligt nyfiken på skivan.

Medlem 2005-10-08 19:37
 

Har läst en del om "knarkmusik" i skolan, och hur sådana kulturer kan vara uppbyggda. Väldigt intressant, vilket förstås ökade mitt intresse av skivan. Gick in på hemsidan och lyssade på flera av låtarna, men det föll tyvärr ganska platt. Sicken tur att jag inte överilade mej genom att köpa den innan en provlyssning!

Medlem 2005-10-08 20:06
 

jag har högre krav på hur en recension ska skrivas än det här. Fjortisuppsats? ja.

Medlem 2005-10-08 23:18
 

Det beror väl helt på vad för typ av recension du vill ha. Vill du kulturelitistiskt, "poetiskt" nonsens där 1/20 av texten ens handlar om musiken/artisten så finns det folk som skriver sådana. Jag själv föredrar recensioner som ger något, som förklarar varför man gillar/inte gillar skivan. Därför skrev jag min gästrecension så som jag ville ha den, och tydligen platsade den här.

gusc: folk på dagensskiva verkar inte alltför pålästa inom elektronisk musik, därför tog jag Aphex Twin som exempel. Men jag håller med, de gör inte alls samma typ av musik. Men faktum kvarstår, Simon Posford är mer eller mindre överlägsen vad gäller innovativitet. Hallucinogen – Twisted var bland de första goatrance-albumen som släpptes, ändå står det som ett av de bästa albumen någonsin. Och skivan håller än!

Medlem 2005-10-09 02:49
 

bohlin, har du någon email?

Medlem 2005-10-12 20:27
 

simon_bohlin88@hotmail.com

Medlem 2005-10-14 18:17
 

Shpongle ÄR synonymt med droger, och då främst psykadeliska sådana. Det man kan diskutera är ju huruvida detta nödvändigtvis måste vara någonting negativt. Svenskarnas syn på narkotika är ju så instängd att det blir obehagligt, samtidigt så pressar de i sig litervis med alkohol på kvällarna, någonting även shamaner har brukat en väldigt lång tid (inledningen till ”the herb garden”(som dock inte gjorts utav shpongle, utan av ett sidoprojekt) tar upp detta).

Hursomhelst, shpongle är vår tids skickligaste musikprojekt, jag har inte mött någon som ogillat ”divine moments of truth” som man kan finna på bandets första skiva.

Andreas Oregistrerad 2008-01-23 11:42
 

Shpongle takes me there

Singoalla Oregistrerad 2008-07-29 18:35
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig