dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

Eric Dolphy: Out to Lunch!
Out to Lunch! (LP) Eric Dolphy
1964
Blue Note
10/10

Avantgarde!

Lyssna

Sök efter skivan

Avantgarde jazz. Smaka på orden. Låter otroligt svårt och jobbigt. Något som kvasiintellektuella prettokillar kan påstå att de lyssnar på när de försöker ragga upp kulturbrudar precis innan stängningsdags. Inget som någon annan än de som spelar själva egentligen lyssnar på. Eller? Hade någon frågat mig innan jag hörde Eric Dolphys ”Out to Lunch” så är det precis vad jag svarat. Förmodligen mest i frustration över att jag aldrig fått något grepp om vad det egentligen var frijazzare och avantgardister som Albert Ayler och Ornette Coleman sysslade med. Jag hade dessutom kunnat stödja mig på min favorit Miles Davis som i sin självbiografi tydligt gör klart att han inte är någon större fan av Coleman, Eagle Eyes Cherrys farsa Don och alla de andra snubbarna som av folk som förstår sig på sådant ansågs coolast i världen under några år på sextiotalet. Miles lär till och med ha blivit så förbannad när ansedda jazztidningen Down Beats utsända spelade Eric Dolphy för honom att han fräste ”Nästa gång jag ser honom tänker jag trampa honom på tårna. Tryck det. Jag tycker han är löjlig. He's a sad shit!”

Varför tycker inte jag att Dolphy är en löjlig jävel då? Hur kommer det sig att jag hårddiggade den här plattan så fort jag satte på den när jag inte alls kunde greppa ”Something Else”? Det har definitivt ingenting att göra med att jag ”förstår” den här musiken i alla fall för det gör jag definitivt inte. Skivan verkar vara en hata-eller-älska-platta och det finns säker någon duktigt musiker där ute som kan förklara exakt varför skivan är så jävla bra eller suger så fruktansvärt mycket men sådana förklaringar är jag totalt ointresserad av. Jag bara älskar att lägga mig i soffan sätta på skivan på riktigt hög volym och sjunka in i kaoset. Inte allt för sällan somnar jag dessutom innan skivan är över vilket kanske inte låter som ett överbetyg men i det här fallet handlar det om att musiken i allt sitt kaos är så hypnotisk att jag blir alldeles avslappnad i hela kroppen när jag lyssnar på den.

Hur låter kaoset då? Oftast förvånansvärt organiserat om den paradoxen går att få ihop. Det finns struktur och låtarna blir aldrig utflippade för det utflippades skull. Dolphy är multiinstrumentalist och lirar både flöjt, saxofon och klarinett. Till sin hjälp har han Richard Davis på bas, Freddie Hubbard på trumpet och den legendariske trummisen Tony Williams som vid inspelningstillfället bara var 19 år gammal! Det som framförallt gör att musiken låter originell i mina öron är dock att pianot, som annars är obligatorisk i de flesta jazzinspelningar, är borttaget till förmån för Bobby Hutchersons fantastiska vibrafonspel. Skivan är kanske inte lättlyssnad och jag kan inte lova att ni kommer att tycka om den men för mig är den där uppe tillsammans med andra stora klassiker som ”Kind of Blue”, ”A Love Supreme” och ”Tijuana Moods.” Tycker ni om jazzmusik tycker jag absolut att ni ska ge den en chans. Den lär gå att hitta för under hundralappen och skulle ni inte tycka om den så har ni i alla fall världens snyggaste omslag i er skivsamling.

Daniel Persson

Publicerad: 2005-09-24 00:00 / Uppdaterad: 2005-09-24 00:00

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #3429

8 kommentarer

Tack för påminnelsen! Det blir till att dra på den här plattan ikväll. Men du måste väl gilla mer fria/avantgarde saker än detta ändå?

Medlem 2005-09-24 00:04
 

Inget snack, fantastisk skiva.

Medlem 2005-09-24 01:39
 

Så du brukar somna till den…Tja, det placerar väl dig i den kategorin som säger att "det kan vara skönt att ha på lite jazz i bakgrunden, sådär".

Medlem 2005-09-24 06:26
 

Avantgarde is french for bullshit.

Medlem 2005-09-24 11:17
 

Freddie Hubbard ska tillsammans med Charles Lloyd få föda mitt barn. Så det här ska kollas upp. Tack!

Medlem 2005-09-24 11:59
 

Det låter onekligen intressant, trots att avantgarde i mina öron kan vara lite väl skruvat.

Bra recension för övrigt.

Medlem 2005-09-24 12:57
 

Nu jävlar börjar det likna nåt. Mer sånt här tack.

Medlem 2005-09-26 11:01
 

Japanen otomo yoshihide har gjort en fantastisk bra version av detta album!värt att spana in!
Svenska Mats Gustafsson på baryton.

jazz Oregistrerad 2009-02-18 18:12
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig