Till att börja med är Vapnet ett bra namn rent stilmässigt, det låter bra, kort och koncist och kraftfullt. Innebörden är ju destruktiv men kan det finnas konstruktiva användningsområden för vapen? Vapnet! Där har ni det. Det hade inte haft samma effekt om det var Vapen. Man kanske inte förväntar sig att ett band som heter Vapnet ska låta ganska twee.

De spelade på demoscenen på Hultsfred i somras. De flesta av demobanden får vara glada om det är fler åskådare än bandmedlemmar närvarande men redan innan Vapnet drog igång hade det samlats en ansenlig mängd av publik nedanför scenen som låg ganska pittoreskt vid vattnet (om man ignorerade de ölburkar och träskpunkare som flöt förbi). Ok, så alla hade höga förväntningar, Terry Ericsson stod och svettades i sin mörka tweedkostym, man såg i hans ögon att han tänkte -Fan om jag inte hade haft mitt rykte att tänka på hade jag stått här i ett par bermudashorts.

Så de började spela och det lät mycket bra, det var sådan stämning som får en att böja på knäna i takt, åt höger och sedan åt vänster. Det hela gick väldigt bra tills mellansnacket kom igång. Det gick i stil av ett lidesamt hybrisgnäll utan make. Det var så att man önskade att de bara kunde hålla käften och spela sin musik.

Vapnet var nästan en modern myt som fler hört om än faktiskt hört. Förra året kom en liten EP i liten upplaga och nu har en lite större ep i lite större upplaga kommit ut. På Hultsfred sjöngs det väldigt mycket om gator, nästan så att det blev uttröttande, här finns det knappt en gata. Liveupplevelsen speglar inte alls ep:n, då den senare är som en liten bubbla av glädje och ångestfylld socialrealism.

När man läser Vapnets blogg framstår de som ödmjuka och schyssta killar och det faktum att samma människor gjorde ”Christian Olsson” gör dem ännu mer älskvärda. ”Ge dom våld” verkar komma från ett fint och känsligt rum i en smart hjärna, det är mycket råa känslor och stundtals lidelse, och jag bara älskar det faktum att de slänger in en bobabachoo-kör emellan textraderna: Dom ringde den feta killen/ bobabachoo/ pervot i Happiness.

Det är ganska simpla ljud där små fina xylofoner och trianglar silas igenom melodin. Man måste lyssna riktigt nära för att se hela bilden. På avstånd låter det väldigt unisont men lyssnar man nära låter det som på måfå utplockade synthljud, noggrannt ihopsydda. Skivbolaget hävdar att Vapnet ”definierar och räddar hela genren”. Ärligt talat vet jag inte om det finns en genre att rädda. Vapnet är speciella.