Gästrecension
- Either/Or (cd) Elliott Smith
- 1997
- Kill Rock Stars
Svårmodigt vackert
Lyssna
Externa länkar
- Sweet Adeline
- Officiell Elliott Smith, producerad av fans.
- Kill Rock Stars/Eliott Smith
- Här kan du ladda ner "Between the Bars" från "Either/Or".
Etiketter
Vår generations största låtskrivare?
Elliott Smith kom, såg, erövrade, och försvann nästan lika snabbt. Fem fullängdare hann han släppa under loppet av sex år från det att hans första album, Roman Candle, släpptes 1994. Hans sista och sjätte album, From a Basement on the Hill, släpptes postumt 2004. Han introducerade sig till massorna med Either/Or, skivan som kom att göra honom till ett känt namn.
På de första två albumen var det endast Elliott och hans gitarr, fast på Either/Or så får vi höra honom introducera fler instrument till sina låtbyggen. Alla instrument spelas av Smith själv och man förundras av hur han har växt i sitt låtskrivande efter de inledande albumen.
Elliott Smith är vår generations Nick Drake – den musikaliska begåvningen som förtrollade, men som dog alldeles för ung. Det är samma sorg i rösten, och det är i rösten Elliott fångar dig. Hans lätta, viskande stämma blåser liv i dom mest nedstämda melodier.
Elliott Smith är en av få artister som kan lämna dig helt stum och mållös. De starkaste momenten på Either/Or är när Elliott framför sångerna uppbackad enbart av en akustisk gitarr. Det är då det verkligen känns. På Between the Bars, Say Yes och Angeles känns det. Han tar ett fast tag om ditt hjärta och du känner verkligen att musiken är skapad från botten av ett tyngt hjärta. Det är ungefär samma känsla som man får när man hör Nick Drakes mästerverk Pink Moon. Båda har samma uppgivenhet. Samma intimitet. Samma ärlighet.
Skivans absoluta höjdpunkt, den storartade Angeles, är en melankoliskt vacker ballad uppbackad av en av dom vackraste gitarrslingorna någonsin. Varje gång jag hör Angeles känns det som om hela världen stannar upp och tyst lyssnar till Elliotts svårmodiga röst medans han uppgivet sjunger,
I could make you satisfied in everything you do / All your secret wishes could now be coming true.
Ibland känns det som att Elliott Smith kan få vilken vuxen man som helst att fälla en tår.
Publicerad: 2005-08-20 00:00 / Uppdaterad: 2007-06-02 10:26
19 kommentarer
Nice palestina, Stina.
#
no shit.
dessutom: king's crossing från senaste skivan är rent genialisk. va bara tvungen å säga det…
#
Jag har aldrig förstått storheten med Elliott Smith. Ej heller likheten med Nick Drake. Han är helt okej, men inte mer.
#
Känns som recensionen börjar med ett rubrikförslag och slutar med en byline…
#
Mycket välskriven recension! Elliott Smith kommer alltid att vara förtrollande
#
Har aldrig förstått liknelsen mellan Elliot och Nick Drake. Elliot är så jävla mycket mer angelägen och bättre. Alltid. Annars håller jag XO som hans bästa. Eller underskattade Figure 8. Just så. Fan att han skulle dö. Jävla han.
#
Nice Stina Palestina…
Bra recension och bra artist. Håller med om att King´s crossing är magisk på sista. Liksom Fond farewell, liksom Pretty (ugly before) liksom Twilight.
#
Ja Elliott har fått mig att fälla många många tårar.
Om inte denna skivan är en 10a så är det fan ingen skiva som är det. Vad är det eg som saknas?
Jag håller Either/Or och Figure 8 högst. Figure 8 har eg dom högst topparna men lite väl många utfyllndasspår på skivan.
Can´t make a sound, Happiness, Wouldn´t mama be proud, Junk bond trader, Easy way out osv.
Damn, 18 dagar före jag äntligen skulle få se Elliott så dog han. R.I.P!
finns lite bilder på http://www.dirty-deluxe.net/elliottsmith – fotat på Sunset 1 v efter han dog.
The Hero killed the clown – can´t make a sound, can´t make a sound!
#
jag lägger en röst på att få läsa dgc's åsikter om kaizers orchestra nya skiva.
#
Jag håller med "Judy and the..", det här är en av de få skivor som verkligen förtjänar betyget 10/10.
Elliott lyckas, likt ingen annan, trots skivans minimalistiska karaktär skapa detaljer man upptäcker först efter ett halvårs lyssnande.
Att göra en skiva som, trots att när man tror att man känner den som sin egen ficka, gång på gång avslöjar något nytt ljud eller någon ny aspekt, är lika fantastiskt som det är häpnadsväckande.
Singer/Songwriter- hantverk i dess allra ädlaste form, med andra ord.
Det bör, komiskt nog, tilläggas att Elliott i en intervju sa att han inför släppet av "Either/Or", egentligen inte kände sig nöjd med några av de trettio låtar han hade gjort till skivan.
Snacka om höga förväntningar på sig själv.
#
Bra recension. Bättre skiva. "Between The Bars" är favouriten. Måste också instämma i att hans sista skiva är himla bra. Läste en artikel om hur han hade blivit drogfri och tyckte att saker och ting hade ljusnat på sistone, också ett par månader senare sticker han en kniv i sitt eget hjärta. Hjärtskärande minst sagt.
#
Världens bästa album, i alla fall i min värld. Hans spelning på Studion i Stockholm var en av de finaste stunderna nånsin.
#
jag tycker då inte att figure 8 är en av hans bättre skivor. visst, den har någon höjdpunkt men är inte ens i närheten av de andra skivorna.
#
Men första skivan då? Helt bortglömd? Den håller jag som hans kanske starkaste album. The white lady loves you more, Satellite, The Biggest lie mfl.
#
Flamboyant striker> Du tänker på hans sjävbetitlade andra album.
Om du har gått miste om hans första album; "Roman Candle", kan jag bara anbefalla dig att lyssna, även den, är föga överrsaskande nog, fantastiskt bra.
Även om "Elliott Smith" (skivan) är fantastisk så erhåller den inte samma djup som Either/Or.
Jag håller med dig om att även den är fantastisk, men att rangordna Elliotts skivor, har för mig alltid varit mycket svårt.
Det beror mycket på humör.
#
Det når inte fram till mig. Vilken utsatt roll han än tar i sångerna kan jag inte lita på att han vet någonting om hur jag känner..
#
blindeye: Finns det _någon_ artist som du litar på att han/hon vet någonting om vad du känner?
#
"…sticker han en kniv i sitt eget hjärta. Hjärtskärande minst sagt."
Det där var faktiskt lite roligt, även om ämnet i sig kanske inte är det allra skojigaste.
Hjärtskärande.
#
[...] Smith New Moon (cd) Allt sedan jag insåg att det aldrig skulle komma någon ny Either/Or har världen varit lite mörkare. Nog hann Elliott Smith släppa ganska mycket material men det är [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).