dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

Mark Eitzel: 60 Watt Silver Lining
60 Watt Silver Lining (CD) Mark Eitzel
1996
Warner
8/10

Desperation och motellrumspoesi

Lyssna

Sök efter skivan

Efter ett årtionde och ett halvt med alkohol, mer alkohol och ett par riktigt bra album. Så tog det slut. Ryktena som mer eller mindre cirkulerat efter varje nytt skivsläpp visade sig den här gången vara sanna. Ingen mer pedal steel och generande uppriktighet – Bruce Kaphan och Mark Eitzel skulle gå skilda vägar. American Music Club upplöstes. Året var 1995 och Mark Eitzel hade lämnat American Music Club för att satsa på sin solokarriär.

Året efter släpps ”60 Watt Silver Lining”. Mark Eitzels solodebut. En samling dystra historier som skulle kunna utspela sig på dassiga motell utefter Mojaveöknen bland förlorare, prostituerade, drömmare och de som inte är långt ifrån.Varje slumpmässigt utvalt motell tar oss ett steg närmare Las Vegas. Bara en mer glamorös förklädnad.

En stilstudie i desperation och motellrumspoesi av en artist som är för cool för att censurera bort något av sig själv. Mark Eitzel sjunger med en sådan närvaro och intensitet att det gör det svårt att inte ta honom på allvar. Varje frasering känns, vare sig han återhållsamt viskar in i mikrofonen, eller tar i så han nästan spricker. Han är en av dagens få singer/songwriters som inte låter som ett skämt när han sjunger att han alltid är ensam och att ingenting någonsin kommer förändras.

Majoriteten av låtarna på ”60 Watt Silver Lining” har ett släpigt, halvjazzigt sound som för tankarna bort till Jeff Buckleys ”Grace” (1994). Textmässigt kommer många av låtarna upp i samma klass som de på AMC:s starkaste stund ”California” (1988). Exempel ges i ”Always Turn Away”, den efterföljande ”Saved” med sitt sexiga blås och den tysta högljudda avslutaren ”Everything Is Beautiful”.

Det finns också direkta – med Mark Eitzels mått mätt – poplåtar som ”Sacred Heart” och ”Cleopatra Jones”. Men det är de långsammare stunderna som griper tag mest och är svårast att skaka av sig.
”Mission Rock Resort” är fortfarande en av de allra starkaste låtar jag hört. Någonstans mittemellan The Smiths ”I Know It's Over” och Leonard Cohens ”Famous Blue Raincoat”.

Mark Eitzel har sedan ”60 Watt Silver Lining” gått vidare och fortsatt göra bra musik i eget namn. Förra året hann han också återförena AMC.

Ett nytt soloalbum planeras att släppas tidigt år 2006. Det första riktiga sedan otroligt förbisedda ”The Invisible Man” (2001). Dags att upptäcka Mark Eitzel.

Göran Vukelic

Publicerad: 2005-08-13 00:00 / Uppdaterad: 2005-08-13 00:00

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #3377

5 kommentarer

Låter intressant

Medlem 2005-08-13 00:44
 

Är intressant.

Medlem 2005-08-13 03:16
 

En miljon gånger bättre än lill-buckley och snyggare hatt.

Medlem 2005-08-13 07:21
 

Tja visst kan det vara bra. Han är ju uppenbarligen tyskättling åtminstone.

Medlem 2005-08-13 12:24
 

dret som vi säger där jag kommer ifrån

Medlem 2005-08-13 20:04
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig