Imorgon fredag sätter årets upplaga av Gates of Metal igång och som vanligt beger jag mig mot Hultsfred. Förra årets festival var en höjdare och med tanke på artistuppbådet i år så lär det inte bli sämre. Håller tummarna för vädret också.

Planer fanns till för inte så länge sedan på att tälta i och med att det är två dagar i år, eller snarare en hel dag och en kväll, då fredagen bjuder på fyra band från klockan 21. Men ryggont och en kiropraktortid gjorde att planerna i sista stund lades om och det blir till att bila den dryga timmen fram och tillbaka båda dagarna istället. Kanske kan en bror anlitas för körandet på lördagen, men skulle inte det fungera är det inte hela världen. Jag uppskattar mer och mer de nyktra festivalupplevelserna. Gubbigt? Kanske, men så är det.

På fredagen vill jag banne mig se alla fyra banden. Pantokrator har jag hört mycket gott om och det faktum att de sjunger på svenska tycker jag verkar lite coolt. Hur mycket man hör av sången är en annan femma, men ändå. Evergrey har varit helt okej de båda gångerna jag har sett dem, så jag vill i alla fall ge dem en chans enligt trelåtarsregeln. Maze of Torment är annars höjdpunkten, deathrash som verkligen tilltalade på senaste plattan ”Hammers of Evil”. Det ska bli spännande att se vad de går för live. Nocturnal Rites må spela power metal, men vad jag minns i alla fall av den goda sorten (läs: inte så jävla glatt hela tiden), men de kan få stryka på foten för en tidigare hemresa.

Lördagen ger sedan lite luckor, även om jag ska in hyfsat tidigt på området och kasta ett öga på Dark Tranquillity. Om så bara för att höra ”The New Build”, som jag kallt räknar med att de kör. Sedan blir det ledigt fram till God Among Insects, en av de absoluta favoriterna på årets festival. Huruvida de lyckas leverera sin grymt nedstämda death metal live ska bli mycket spännande att se och förväntningarna är verkligen i topp. Amon Amarth är nästa anhalt. Gillar vad de gör på ”Versus the World”, brutalt men ändå melodiskt. Får se hur det låter helt enkelt. Dimmu Borgir får en chans på sig, men låter de alltför mycket som på sista given så kastar jag nog in handduken snabbt. Senaste skivan åkte i häromdagen och ljudbilden, som verkligen låter syntetisk, tilltalar inte.

Annars finns planer på att hålla utkik efter en t-shirt i år, de jag har börjar bli urtvättade och det kan vara dags för lite nytt blod i garderoben.