dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

Spoon: Gimme Fiction
Gimme Fiction (CD) Spoon
2005
Merge/Matador
8/10

Tight, avskalat och melodiöst

Lyssna

Sök efter skivan

Jag är inte speciellt avundsjuk av mig som person. Jag har mitt och de har sitt. Britt Daniel är dock ett undantag. Inte nog med att han har rockvärldens kanske coolaste röst, han har även i form av låtskrivare och gitarrist försett Spoon med material av genomgående hög kvalitet sedan debuten ”Telephono” 1996.

Time Magazine menade för något år sedan att Spoon ”…might be your new favorite band” men bandet har, trots fyra starka fullängdare i ryggen, ännu inte lyckats nå några större kommersiella framgångar trots att ett visst genombrott skedde 2001 i och med albumet ”Girls Can Tell”. Valet av singeln ”I Turn My Camera On” tyder på att ett genomslag hos den breda massan inte heller är bandets primära mål. Med falsettsång och säregen rytm är den ett tydligt bevis på att Daniels kreativa källa är långt ifrån sinande. Singeln är däremot inte bland ”Gimme Fictions” mest radiovänliga spår vilket glädjande nog tyder på att Spoon, trots skivbolagsstrul, fortfarande håller integriteten högt.

En del av charmen med Spoons skivor är att de, skiva efter skiva, hela tiden utvecklat sitt sound och därigenom hela tiden utmanat lyssnaren. Daniel säger sig även försöka experimentera med låtarnas uppbyggnad, ett tydligt exempel på detta är ”My Mathematical Mind” som trots avsaknaden av en egentlig refräng hör till skivans starkaste spår.

”Gimme Fiction” innehåller inte någon ”The Way We Get By” men gamla fans kommer inte att bli besvikna (ovan nämnda ”My Mathematical Mind” och ”The Two Sides Of Monsieur Valentine”) samtidigt som Daniel mot slutet av skivan utforskar nya, mörkare, marker (”Was It You”, ”The Infinite Pet”). Andra höjdpunkter är ”I Summon You”, vars demo funnits tillgänglig på bandets hemsida under en längre tid, samt öppningsspåret ”The Beast And Dragon, Adored” som för tankarna till The Beatles.

Från att till en början varit starkt influerade av det inte helt okända bandet The Pixies har Spoon sedan länge utvecklat ett eget sound. Det är bara för mig att konstatera att Spoon spelar rock'n'roll precis som jag själv skulle vilja göra det; tight, avskalat och melodiöst. Köp.

Simon Timpka

Publicerad: 2005-07-02 00:00 / Uppdaterad: 2005-07-02 00:00

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #3320

6 kommentarer

britt?

Medlem 2005-07-02 00:01
 

the pixies…

Medlem 2005-07-02 00:05
 

Gitarrsoundet låter extremt mycket Wilco…

Medlem 2005-07-02 01:03
 

Spoon är skrämmande bra. Gimme Fiction är fantastisk, men inte riktigt lika fantastiskt som föregångaren Kill the Moonlight. Bra recension förresten. Spoon har verkligen ett eget "sound". Det vore kul om fler upptäckte det.

Medlem 2005-07-02 01:21
 

Det låter John Lennon om skivan tycker jag. Bra skiva, väldigt bra skiva.

Medlem 2005-07-02 10:30
 

jam & spoon = euroskit

Medlem 2005-07-05 08:37
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig