Text

Sex år senare

Etiketter

1999 var senaste gången jag besökte Sweden Rock Festival. Att det tagit sex år att komma dit igen har inget med att jag inte har velat ta mig dit. Inte alls. Snarare tvärtom. Däremot har det antingen inte passat rent tidsmässigt, eller så har det varit så att jag inte har haft någon att åka dit med. Och faktum kvarstår, även om man är där för att skriva så är det roligare om man är två.

Vad jag minns var det utsålt även för sex år sen. Banden som stod på scen då var Manowar, Hammerfall, Motörhead, Mercyful Fate, Entombed med flera. Budgie var där och rev ner sina största applåder när de drog av ”Breadfan” som sistanummer. Den låt alla väntade på, tack vare Metallicas smått legendariska cover.

Jag träffade en kille som hade däckat ifrån Judas Priest spelning på Scandinavium 1991. Han ångrade sig grovt. Och jag antar att han var på plats förra året, när britterna gjorde comeback med Rob Halford bakom micken. Jag önskar att jag också hade varit det.

I år ser programmet helt okej ut tycker jag. I vanlig ordning saknar jag en hel del hårdare band och tycker det är för mycket fokus på nostalgi. Samtidigt ska det bli skitkul att se Anthrax, Motörhead, Dio och Mötley CrÃ¼e. Vad Sammy Hagar gör där har jag fortfarande ingen aning om. Mindre lockande headliner får man leta efter. Länge.

Torsdagen kommer att sparka igång i rasande fart, både bandmässigt och planeringsmässigt. Napalm Death är mitt första band ut och därefter avlöser de varandra i ett antal timmar. Crucified Barbara, Anthrax, slutet på Megadeth, för att sedan ta mig en välbehövd paus fram till Motörhead (enligt uppgift med ”Bomber”-riggen!). Visserligen kommer man säkert glida förbi ett och annat på vägen dit, men något inbokat finns inte. Kvällen avslutas med Accept och jag vill redan nu önska att de spelar ”Head Over Heels”.

Fredagen ser ut att bli den lugna dagen. Förutom en whiskeyprovning mitt på dagen ser det lugnt ut. Ska ta mig en kik på Mustasch, Over Kill och se vad polackerna i Behemoth kan ställa till med för galenskaper. Sen är det Sammy Hagar och då ska jag hålla mig borta hade jag tänkt.

Lördagen bär slutligen med sig Defleshed, som jag inte sett sedan Motala Metal Fest för några år sen. Då förstördes spelningen av att jag var alldeles för trött, eftersom jag körde denna kväll och mest ville att bilen skulle avgå när klockan närmade sig två och Gustav Jorde slet på sig sin stenhårda bas med en kätting som axelband. Hoppas på en bättre upplevelse i år, samtidigt som jag gärna hör Mötleycovern ”Red Hot”, som troligen kommer att dra ner lite jubel. Face Down står också på schemat, liksom Candlemass, Dio och Mötley CrÃ¼e som avslutar årets festival.

Topp tre så här inför festivalen är annars det trådlösa nätverket i presstältet, en separat presscamping för oss som inte kommer att festa stenhårt i tre dar och en separat pressparkering där bilen förhoppningsvis kommer att få stå i fred.

I vanlig ordning har även ett festivalblandband knåpats ihop, C60:

Sida A
Bloodbath ”Ways to the Grave”
Opeth ”April Ethereal”
Dark Tranquillity ”Out of Nothing”
Amon Amarth ”Death in Fire”
Decapitated ”The Empty Throne”
Entombed ”About to Die”
The Haunted ”Bury Your Dead”

Sida B
Mastodon ”Megalodon”
Slayer ”Dead Skin Mask”
Crucified Barbara ”Motorfucker”
Defleshed ”Red Hot”
Napalm Death ”Instruments of Persuasion”
The Accidents ”Every beat of My Heart”
Judas Priest ”Worth Fighting For”
Pantera ”Domination”

Tomas Lundström

Publicerad: 2005-06-07 21:46 / Uppdaterad: 2007-11-28 23:41

Kategori: Krönika, Sweden Rock 2005

2 kommentarer

Det roliga är att Tomas Lundström skulle kunna skriva en sån här artikel om ytterligare sex år och den skulle handla om precis samma band.

Medlem 2005-06-08 09:25

Du menar precis som vilken festival som helst (Hultsfred, Roskilde) där samma band återkommer vart 2;a/3:e år?

Vi ses på Sweden Rock, Tomas.

Medlem 2005-06-08 14:27

48 timmar

Text

Sex år senare

Etiketter

2 kommentarer

Kommentera eller pinga (trackback).

Inloggning

Annonser