I glappet mellan två studioinspelningar passar Tomas Andersson Wij på att ge ut första skivan på egna etiketten Ebeneser Recordings. Passande nog ger han ut en skiva med sig själv, en liveinspelning. Låtarna är hämtade från en spelning på Rival i Stockholm förra hösten. Ensam på scen och likadan på skivan. Inga som helst pålägg utan en ren inspelning. Röst, gitarr och ibland munspel.

Urvalet är personligt istället för den ganska vanliga mest-populära-låtarna-listan. Han har valt ut de låtar han själv tycker passar bäst i de här versionerna. De låtar som från början var tänkta att låta som de gör här. En av dessa, ”Fantasier”, är inte släppt tidigare.

Men, som vanligt med liveinspelningar är jag en aning skeptisk. De tjänar ett syfte för de närmast sörjande, dig som var på konserten och dig som samlar på en viss artist. För oss andra brukar de vara tämligen ointressanta i jämförelse med studioinspelningarna.

Men ändå griper låtarna tag ibland. Tomas Andersson Wij är en artist som på gott och ont hittills fått vänja sig och oss i publiken med att spela utan band. Det goda är att hans låtar kommer fram till fullo i denna miljö, det onda är att det försvårar för många att hitta hans musik. Gör att strålkastarna ofta riktas åt andra håll på Söder. Mot andra gitarrmän.

Om inte de färgstarka monologer han brukar leverera mellan låtarna hade redigerats bort skulle den här inspelningen varit mer angelägen än den är. Men i makalöst innerliga kvartetten ”Guds röst”, ”Tommy och hans mamma”, ”Sanningen om dig” och ”Ett slag för dig” når stämningen från den där kvällen ända fram till mig som inte var där. Då vet jag varför flera av Tomas Andersson Wijs låtar är både nationalsånger och psalmer i min värld, och med ens tar jag fram de andra skivorna och ett par hörlurar.

Mer än så kan inte en inspelning från en konsert jag aldrig såg beröra mig. Tror jag.