Tony Allens trumspel brukar anges som starten för afrobeatet. Hans sätt att lite sjavigt och mjukt träffa trumskinnen, bara nudda dem innan stockarna vänder tillbaka för att ta fart mot ett nytt slag, har fungerat som mall för generationer. Både som del av Fela Kutis band och på egen hand.

Om föregående albumet ”Home Cooking” var ett resultat av livet i Paris och umgänget med allsköns electronica-artister är ”Lagos No Shaking” en resa tillbaka till ursprunget. Här återvänder han till Nigeria och The Shrine. Samlar en lång rad av nya och gamla vänner och jammar fram en timme av funkiga beat i afrotappning.

Det låter kanske mer då, men är samtidigt nu i sin mer koncentrerade form. Här finns inga halvtimmeslånga jam som återuppfinner sig själva längs vägen, istället handlar det om stycken på mellan fem och sex minuter med en klar och tydlig idé om vart de är på väg. Mer pop än jazz om ni så vill.