Jag har köpt en ny cykel. Trots att det är livsfarligt lyssnar jag gärna på musik när jag cyklar. Beroende på var jag ska cykla krävs olika sorters musik. Just nu handlar cyklandet mest om att ta sig fram och tillbaka till jobbet. Då krävs musik som inte har för långa låtar och som kickar igång dig. Du måste hinna några olika låtar, och du måste både vakna till liv inför morgonrusningen och för din lediga kvällstid.

Perfekt våren 2005 är nog ändå Chixdiggit:s ”Pink Razors”. Med en lång rad skivor, turnéer är dessa fyra kanadensare efter 13 år som band något av veteraner. Med ett sound som blandar Lagwagon, Offspring och Blink 182 är det definitivt inget unikt. Det är skatepunk med anstrykning av hårdrock. Dessutom är inte ”Pink Razors” toppen på deras karriär (vilket de aldrig varit om vi ska lyssna på Patrik Hamberg).

Men just som jag intensivt lyssnat på Lagwagon ”Live in a dive”-album så passar Chixdiggit perfekt för mina turer fram och åter till jobbet. Snabbt, trallvänligt och intensivt. KJ Jansens röst låter ansträngd trots att hans band trallar fram strof efter strof.

Det finns några riktiga bottennapp på skivan (exempelvis ”Paints her toenails” eller ”Nobody understands me”), men med ”Welcome to the Daiso Geocities Kitty” och ”Good girls” flyter cykeln fram.

Så om du ska sitta hemma och bara njuta en skiva, undvik ”Pink Razors”, som bara kommer irritera dig med en doft av manlig tonårsrumshumor. Om du planerar att cykla till jobbet med vårsolen i ögonen då är detta ett perfekt alternativ. Speciellt om du ägnar dina kvällar åt din samling Lagwagon. Mer än så är det inte.