dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Basement Jaxx: The Singles
The Singles (CD) Basement Jaxx
2005
XL Recordings/Playground
7/10

Samlat sväng

När det handlar om en singelsamling finns det egentligen inte särskilt mycket att säga om urvalet, till skillnad från mer luddiga best of eller greatest hits. En artists mer eller mindre kompletta singelutgivning under en viss tidsperiod. Inte krångligare än så.

När det blivit dags för Felix Buxton och Simon Ratcliffe att summera sin vid det här laget tioåriga karriär som Basement Jaxx blir resultatet 15 låtar. Självklart med två helt nya spår för att locka alla Basement Jaxx-fans att pynta för samma låtar en gång till och för att få chans att MTV-marknadsföra skivan. Och visst, det kan man tycka vad man vill om.

Desto roligare är det då att tycka om Basement Jaxx musik. För tillsammans har Felix och Simon skapat några snudd på odödliga dansgolvsfyllare. Dit räknas dock knappast de två nya låtarna. Förstasingeln Oh My Gosh var mest väldigt blek i början, men har så sakteliga börjat växa till sig. Däremot har jag fortfarande svårt att släppa att den emellanåt låter som en ratad Britney Spears-singel. Ska den andra nya låten bli något jag kommer lyssna på någon gång i framtiden måste den också växta till sig. Fast oändligt många gånger mer. Hur cool Lisa Kekaulas röst än må vara är den långt ifrån tillräcklig för att rädda rockdansskrän-haveriet U Don’t Know Me. Även här tänker jag faktiskt på Britney, närmare bestämt hennes blodfattiga försök att sparka liv i I Love Rock’n’Roll – tapetklistrad ovanpå beatet från How I Could Just Kill a Man. Sådär kul.

Det finns ett par låtar till som inte är riktigt lika mycket att ha som det övriga materialet, men de är få. För när duon börjar trä upp Red Alert, Romeo, Good Luck, Rendez-Vu, Bingo Bango och Jus 1 Kiss på sitt singelpärlband är det svårt att värja sig.

Men det absolut största behållningen med The Singels är trots allt en låt som inte ens släpptes av Basement Jaxx. Åtminstone inte till namnet. För när Samba Magic dök upp i skivställen var det Basement Jaxx-aliaset Summer Daze som prydde omslaget.

Inte för att det spelar någon roll. Det räcker med att de digitala handklappningarna räknar in de första takterna av Samba Magic, med världens svängigaste sambaorkester långt borta i fjärran, för att hela världen ska förvandlas till Rio. Genom att uppdatera Airto Moreiras Samba de Flora för en ny tid skapade Felix och Simon inte bara ett fantastiskt innerligt festsväng – de satte också standarden för alla som vill försöka sig på att förena hjärtat i housen och glöden från samban. Hittills har ingen lyckats bättre än Basement Jaxx.

Jag skulle kunna gnälla lite på den snåla förpackningen, med bara den allra mest grundläggande informationen om låtarna – inga personliga reflektioner eller texter överhuvudtaget. Jag skulle kunna gnälla lite på att det är singelversionen och inte den exstatiska, långa versionen som återfinns på Atlantic Jaxx Recordings – A Compilation. Men det gör inget – även den samlingen är väl värd sina pengar ändå.

Tills vidare funkar The Singels fint som introduktion.

Ola Andersson

Publicerad: 2005-04-24 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-16 10:21

Kategori: Recension | Recension: #3213

4 kommentarer

Ola, det saknas ett "singel" i första meningen.

Medlem 2005-04-25 21:24
 

promenad: Fixat nu. Tack för påpekandet.

Ola Andersson Redaktionen 2005-04-25 23:01
 

jag trodde det var två skivor och att den andra bestod av remixer?

Medlem 2005-04-26 00:28
 

läste bonusinfon. glöm det.

Medlem 2005-04-26 00:29
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig