Öppningen, med Clouds ”Winternights” och Plejs två ”And So Lay the Land” och ”Evum” (den sistnämnda i en Cloud-remix), är verkligen helt enastående. Tre låtar som dessutom sammanfattar ”Nordic Lounge”-serien på pricken. Tillbakalutat, mjukt, småjazzigt och nordblått.

Jag skulle ljuga om jag säger att det hänt särskilt mycket sedan volym ett. Mer än att ”Nordic Contemporary Music” fått ge plats för ”Scandinavian Contemporary Music”. Har du någon av de två tidigare bidragen vet du precis vad du får.

Inte för att det gör särskilt mycket. För precis som tidigare två gånger är det högkvalitativ klubbmusik för lagom noddande i lagom trendiga hörnsoffor. Eller musik att glädjas åt vilken tråkig tisdageftermiddag som helst.

För här finns fler mjuksvängiga låtar i samma anda som öppningstrion. Dalminjos ”Love Affair” och framförallt Contexts hi-hats-väsande syntknorrare ”Don't Need a Band”. Men, som jag var inne på i recensionen av ”Nordic Lounge vol. 2″, så finns också jazzen ständigt närvarande. Och när jazz och klubbmusik möts kan blandningen ibland bli lite väl ofokuserad och konturlös. Så känns andra halvan av samlingen. Men visst finns det undantag även här, som i remixen av The Five Corners Quintets ”The Devil Kicks”.

Överlag känns volym tre lite svagare än de två föregående. Topparna är inte riktigt lika höga och transportsträckorna något längre. Men med det sagt är det här fortfarande väldigt bra. Ibland till och med skitbra.

Bara inte riktigt lika bra den här gången.