dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Alec Empire: Futurist
Futurist (album, cd) Alec Empire
2005
DHR/Sound Pollution
2/10

Kom igen liksom. Futurism? Tjena!

Jag kommer ihåg när Alec Empire spottade på allt omkring sig för att det var så förlegat. Han slog pannan blodig mot distmattor och missljud för att han, Carl Crack och Hanin Elias inte tålde hur samtiden var. Atari Teenage Riot var ett mittenfinger mot allt som stod still.

Förr skrattade Alec Empire åt metal för att det var så fånigt, med sina poser och sina breda bringor med bara luft i. Finlemmade lilla Alec slog sönder deras byggen som trähus av tändstickor. Han slogs för att motverka den kroppsliga, idémässiga och ljudliga fascism som var runt honom. Nazi Punks Fuck Off.

Nu skriver vi 2005 och jag måste skratta åt Alec Empire. ”Futurist” är sin titel till trots ett nervöst sammanbrott i mitten av 90-talet. ”Futurist” är den skit som försökte härma Atari Teenage Riots storhet men aldrig lyckades för varken hjärtat eller hjärnan var med. ”Futurist” är det som blev kvar av industrin när storbolagen skulle casha in, en saggig metalmassa som gick att sälja med bara etiketten.

Flirtar mellan metal och digital hardcore, som på ”Futurist”, har gjorts så många gånger förut dessutom. Både sämre och bättre. Hela Dtrash:s utgivning, som DHR knöt närmare sig i samband med samlingen ”Don't F**k With US”, rör sig i regioner där en lust för dödsmetal och en kärlek till digital hardcore är det som driver dem. Jag har aldrig varit helt såld på det heller. Men det de gav ut är fortfarande mycket bättre än den här avarten.

Men det som smakar mest illa med ”Futurist” är hur jävla snällt Alec sitter och krämar. Alec vill inte längre revoltera mot världen. Han vill åka runt på rockcirkusen och sälja t-shirts. ”There's nothing left to fight for / You've got to push me to the edge / Show me what I lost / Give me a reason, just one fucking reason” pratsjunger han i ”Point of No Return”. Det du förlorat Alec Empire, är din gnista. Ditt hjärta. Det som hänt är inte att det inte finns något att slåss för eller mot längre. Det är att du givit upp.

Framför allt är ”Futurist” outhärdligt tråkig. Slappa dumgitarrväggar och jävligt ettrig hihat. Det går inte riktigt ihop att det här är den Alec som samtidigt släppte ambient konstmusik på Mille Plateux och briljanta små noisestycken på DHR Limited. De bästa partierna på ”Futurist” är direkta stölder från industri som var framtid 1994, med mycket mindre energi. ”Night of Violence” är en så rak stöld från ”March of the Pigs” att jag nästan skäms för Alecs skull. De sämsta är metalsvulstiga trummor som fördummar mig för varje taktslag.

Om jag ska hitta en ljuspunkt på skivan så är det ”Overdose”. Men det är bra bara i det här perspektivet.

Kal Ström

Publicerad: 2005-04-10 00:00 / Uppdaterad: 2009-05-29 01:36

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3191

10 kommentarer

men queens of the stone age då?

Medlem 2005-04-10 00:14
 

"…men aldrig lyckades för varken hjärtat eller hjärnan var inte med."

dubbla negationer?

jag har tråkigt.

Medlem 2005-04-10 00:21
 

kosmonaut: Så sant som det är sagt. Ändrat, tack för påpekandet.

Tomas Lundström Redaktionen 2005-04-10 00:26
 

Dessutom har vi ju Alec Empire (och El-P) att tacka för den enda värdelösa låten på förståa skivan från »Stilig Pojk-modellskola«.

Medlem 2005-04-10 02:15
 

"Förr skrattade Alec Empire åt metal för att det var så fånigt, med sina poser och sina breda bringor med bara luft i."

vilket förklarar ATR/Slayer-låten "No Remorse" hur, Kal Ström?

Han skrattar åt metal, men har lust för dödsmetall? (Dödsmetall stavas för övrigt med två l om man inte vill skriva på svengelska).

Det är mycket i den här recensionen som inte riktigt överenstämmer med verkligheten.

Medlem 2005-04-10 02:20
 

eh det här är ju lätt det bästa alec gjort ever. noiseonani har ju trots allt varit roligare att prata om än att lyssna på.

Medlem 2005-04-10 02:29
 

Gecko: Dtrash ger ut dödsmetallflirtande digital hardcore.

Redan från början använde ATR metal i samplingar, men de spelade inte metal. Det är en stor skillnad. "No Remorse (I Wanna Die)" var ett jobb för "Spawn"-soundtracket, inte ett samarbete. Skivan beställdes som en "Judgment Night"-skiva, det vill säga metal-band som gör något med ett elektroniskt band. ATR blev ihopparat med Slayer och Alec slängde iväg en färdig låt till Slayer som fick lägga gitarrer på.

Sen dess har de dessutom gjort den läskigt tråkiga "Rage EP" med Tom Morello, men det var också efter ATR slutade vara riktigt bra. Alec har rört sig i den här riktningen längre och han har betytt mindre och mindre. Det här är full blown äckel.

den skeptiska indianen: Du har fel.

Kal Ström Redaktionen 2005-04-10 15:30
 

bra recension, skivan verkar inte helt oväntat rätt trist. "ska inte kollas upp" liksom. synd då ett spår från förra plattan, vad det nu hette… var rätt bra.

Medlem 2005-04-10 19:58
 

Kal: Tom Araya (från Slayer) har flera gånger i intervjuer sagt att var väldigt nöjd med hur Alec mixade No Remorse, så nog var det ett ordentligt samarbete alltid. Dessutom sjunger både Alec och Tom Araya på låten, samt fler medlemmar ur ATR.

Medlem 2005-04-10 22:22
 

[...] Satan Backwards (de enda med någorlunda framträdande gitarr) låter tyvärr mest som en odistad Alec Empire (senare års Empire, det vill säga). Inte helt lysande. Sedan rullar röda mattan som tur är ut [...]

Khan "Who Never Rests" | dagensskiva.com Oregistrerad 2007-06-01 09:20
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig