Jag kommer ihåg när Alec Empire spottade på allt omkring sig för att det var så förlegat. Han slog pannan blodig mot distmattor och missljud för att han, Carl Crack och Hanin Elias inte tålde hur samtiden var. Atari Teenage Riot var ett mittenfinger mot allt som stod still. Förr skrattade Alec Empire åt metal […][...]

Det är en sorgsen Alec Empire som satt ihop den här skivan. Han säger att han inte längre vill vara politisk på ett utåtriktat sätt. Inte längre störta världen i eld och svavel för en ny världsordning, i alla fall inte just nu. Kanske har han gett upp, kanske tog bara den sortens energi slut […][...]

Det är svårt att skriva om Atari Teenage Riot utan att skriva om politik. Allting de gör är politiskt. Varje låt sparkar åt något håll. De är arga på allt och jag är glad för det. För utan den ilskan skulle de aldrig kunna komma i närheten av att göra så bra musik som de […][...]