Recension
- Warnings/Promises (CD) Idlewild
- 2005
- EMI
Upp på läktaren
Lyssna
Externa länkar
- Idlewild
- Webben.
Jag blir inte klok på Idlewild. Det känns som de vandrar blinda i ett musikaliskt ingenmansland utan att veta vart de ska, eller vad de vill. Ändå har dessa skottar nått ut till massor av människor och sålt en hel del skivor. Det kanske bara är jag som inte fattar.
Innerst inne vilar en känsla av Travis-pop i gruppens låtbyggen. Men den dränks av konstiga idéer om kompakta ljudbyggen där gitarrer till slut blir lika irriterade som det stela kompet. Idlewild blir för mig sinnebilden av tråkiga festivalband som står på stora scener framför tusetals människor och viftande flaggor, men som ett halvår senare knappast gör någon glad.
Och över hela anrättningen vilar en mer eller mindre diffus ande av keltisk musiktradition. Det ekar av Runrig eller Levellers när de var som mest jobbiga. Men, jag tror det finns hopp. Idlewild har något jag inte kan sätta fingret på. Jag tror de har en framtid. Eller rättare sagt, kanske till och med jag kommer kunna hitta något jag fastnar för hos Idlewild i framtiden. Jag hör det i små detaljer, en vers, ett stick, en stämma.
Den dagen får gärna komma snart. Bara blotta tanken på att Idlewild och Stereophonics kanske kommer dela festivalscen i sommar får mig att rysa. Om det fanns ett Champions League för tråkiga brittiska band så skulle dessa båda – och Snow Patrol vara kvar i slutspelet, åtminstone till kvartsfinalerna säsongen 2005.
Tjong- och långbollar liksom. Upp på läktaren. Hela tiden.
Publicerad: 2005-03-28 00:00 / Uppdaterad: 2005-03-28 00:00

2 kommentarer
Hör och häpna… du sågade denna skivan också ^^
#
Otroligt att dom har gjort en ännu sämre skiva än förra gången. Dom måste haft dykardräkt för att komma längre under lågvattnet.
#
Kommentera eller pinga (trackback).