Recension
- Want Two (CD) Rufus Wainwright
- 2005
- Geffen/Universal
Du och jag livet
Lyssna
Externa länkar
- Rufus Wainwright
- Webben. Här lyssnar du på låtar, tittar på filmsnuttar och läser om Rufus.
Det börjar bra. ”Agnus Dei” med orientaliska tongångar och Rufus Wainwrights latinska mässande/wailande är precis så storslagen, bombastiskt avskalad och vacker som en inledning på en sån här skiva ska vara. Den följs upp av skönt gungande pop i ”The One You Love”, med trummor slagna av Levon Helm.
Laguppställningen är i stort sett samma som förra gången. Rufus Wainwright ville ge ut ”Want One” och den här som en dubbel, men skivbolaget satte sig på tvären och därför tog det lång tid mellan utgivningen av skivorna. Produktionen är signerad Marius De Vries och på omslaget poserar Rufus Wainwright som Törnrosa.
Lika excentrisk som Rufus riddaren. Lika levande.
Visst tar han i den här gången också. Ibland för mycket för att jag ska orka med. ”Little Sister” är en menuett för sällskap som gillar dammiga gamla peruker och teatersmink. Skickligt arrangerad, det medger jag, men inget som jag kommer lyssna på särskilt ofta. För mig är Rufus Wainwright bäst när hans låtar är ganska raka, men kryddade med väggar av ljud som understryker känslorna han förmedlar. Som i ”This Love Affair” och ”Memphis Skyline” där skickligt arrangerade stråkar bär pianot och sången rakt uppåt mot molnen.
Gräddtårtor som dessa varvas med mer konventionell pop i låtar som ”Waiting For A Dream” och ”Gay Messiah” och på så sätt skapar Rufus Wainwright en skön upplevelse. Tillsammans är de här skivorna starkare än var för sig. En kväll på operan med alla tillbehör. De tre avslutande låtarna på den här skivan föser in mig i ett hörn och tvingar mig att skriva så. Cirkeln sluts i avslutande ”Coeur De Parisienne – Reprise d'Arletty” då vi gått från latinsk mässande till fransk dramatik med sångaren vid ett ensamt piano.
Ridån faller. Jag ställer mig upp i stolen, klappar händerna och ropar ”Da Capo!”.
Publicerad: 2005-03-15 00:00 / Uppdaterad: 2005-03-15 00:00
19 kommentarer
hade ju velat se en recension av Kent :/
#
jag hatar kent!
#
jag vill verkligen se en recention om kent…….. inte!……. eller jo där de dissar den tiotalt skulle vara kul
#
för de som vill se honom men inte keane kommer han tillbaka till stockholm med sitt eget band i maj..så det så!
#
konsumkillen: Du räddade min dag. Va skönt, nu slipper man se han ihop med tråkrockarna Keane. Var kan man köpa biljetter till Majspelningen?
#
Visst är livet roligare än döden. Och jag och en kvarts miljon andra svenskar har ju ändå redan köpt "döden". Det hade vi gjort oavsett om den fått bra eller dålig kritik på dagensskiva. Därför anser jag att det är helt rätt att INTE recensera den i dag.
#
människor som lyssnar på kent har ändå ingen talan
#
two-headed boy: konstruktivt. Stör mig på folk som bara verka ha något emot kent för att de säljer bra. Sedan är de ju inte de nya skivorna lika bra som ST men de gör ändå bra musik. Är de för negativa? Kan tänka mig att det är många här som gillar will oldham (med alias) eels (äldre)och bright eyes mm.
#
Timos vore kul…
#
elongate the face to be swedish: tror inte de släppts än…datumet finns änsålänge bara på hans hemsida…blir väl ticnet som kommer stå för försäljningen när biljetterna väl släpps
#
björne – näe, jag stör mig inte på dom för att dom säljer bra. jag stör mig på dom för att deras pinsamt dåliga texter är sån smörja att dom blir outhärdliga för alla som inte är fjorton, efterblivna, eller recenscenter
de har en del okej melodier dock, men det ska de inte heller ha några creds för
#
och nu ansträngde jag mig för att vara konstruktiv, så kom inte med den gubben igen
#
Kära Mike haår får du en recension av Kent det låter som tidig Kent de får 5 av 10.De har ej utvecklas ett skit
#
Håller med att Bergs texter kan vara en del pretto men de gör fortfarande bra musik. Säger inte att du tänker så men det finns många som inte kan acceptera kommersiella framgångar. Tycker dte är illa som fan med människor som de i smiths dokumentären som tyckte dte var fel att Morrisey börjat sälja för de breda massorna. Han är ju grym så varför inte låta andra få ta del av det?
#
visst, men det är skillnad på att sälja bra och på att anpassa allt man gör just efter att sälja mycket. alla musiker vill väl kunna försörja sig, men om det innebär att de anpassar musiken efter ekonomi istället för hjärta så kan dom dra åt helvete
jag tillhör inte dom som menar att morrissey gjort just det, även om hans senaste inte riktigt håller måttet
#
haha. mer kommentarer om Kent än Rufus här idag. synd. för Rufus spöar Kent alla dagar.
#
Sluta skriva om Kent! tack.
#
Kan inte Kjell A recensera Kent? Vore kul!
#
åh, levon helm, min favorit! kan vara musikhistoriens känsligaste och mest musikaliska trummis! The Band! Yeah!
#
Kommentera eller pinga (trackback).