Band kommer, band går. Vissa försvinner, andra består. Vissa får oförtjänt mycket snack omkring sig, andra får för lite. Ett band som förtjänar varje lovord är faktiskt Consequences. Deras egentillverkade 5-spårsskiva ger mig flera anledningar att tro på att de har mycket att ge framöver.

”Please Wait” välkomnar mig med öppna armar direkt in till det driviga powerpoplandet med grälla neonskyltar. Jag dansar in över gränsen och det känns snabbt skönt att på något sätt ha hittat hem igen. Man känner igen sig utan att från början veta varför.

Men det visar sig att alla de gamla favoritbanden här och var går att spåra som inspirationskälla eller referens. Som en ivrig blodhund följer jag varje spår jag kommer över. ”Come On” börjar med några typiska The Smithsaktiga gitarriff men blir med bestämd sång och tunga orglar till ganska klassisk garagerock som säkert passar perfekt till nonchalant västernridning i ökad trav.

I ”Pieces” påminner Jonas Heijkenskjölds stämma mycket om Rickard Lindgrens i Hell On Wheels. Den raspar till på samma sköna sätt och även Jonas tar i på det där sättet som gör min tjejkompis lätt generad. Melodierna liknar samtidigt på flera sätt både The Strokes och The Plan; modern gitarrpop man tar till sig lätt som en plätt.

”Don't Hold Back” är byggd enligt en låtskrivartradition som påminner om Popsicles. Låten har ösigt driv, desperat sång och sköna orgelackord av den bästa klaviaturtjejen; Åsa Jacobsson.

”Wasted Under The Stars” är det lugnare spåret som visar på bredd och att bandet kan lämna fler starka stämningar i kölvattnet av den ljusaste sommarpopen än man först kan tänka sig. Man kyler ner lyckoruset som stegrat ur ett poppigt solsting, lyckas komma ner och så småningom dämpas. När jag var yngre dämpades jag på samma sätt till de såsigare låtarna hos The Cure och Suede.

Kanske kan man tycka att det är för lätt och nästan lite tråkigt att så snabbt känna sig hemma i ett så pass nytt band? Men nej, jag känner att det enkla tillvägagångssättet istället blir till något jag verkligen njuter av.

Det här är musik att ta till sig för en direkt effekt. Hur länge ruset varar vet jag inte i skrivande stund.