Om jag ska beskriva postrock brukar det för mig handla om att, när musiken ljuder, glömma tid och rum, man får nästan känslan av att lyfta från marken och sväva fritt. Bra postrock ber inte om ursäkt och känns aldrig halvdan. Ofta är låtarna så pass långa att musiken måste ta ett ordentligt tag om min midja och bestämt föra mig igenom lugnare plockpartier för att sen abrubt dundra på med den djupaste basen, de monotona gitarrmattorna och de lenaste melodierna. Är det riktigt bra då så känner jag mig trygg i just själva bestämdheten. Man slappnar av och dras med ut på en virvlande resa där alla dansar och blundar.

Det jag försöker fånga här är den där känslan av totalitet, koncentration, och att inget annat i världen betyder nåt. Man förlorar sig i musiken, tongångarna och i stämningarna. Och just den känslan tycker jag att September Malevolence hittar till ibland. Men inte alltid.

I till exempel ”On Our Own” vid 02.28 infinner den sig, känslan. Samma sak med vissa partier i ”Sinister” och ”Nobody Noticed The Fire”. Även det allra sista, gömda spåret, är väldigt mysigt, minimalistiskt och fint. Men på andra håll blir man rastlös och börjar fundera för mycket på annat. Det ibland lite för jämntjocka gör att man riskerar att slumra till. Man tappar den där koncentrationen som behövs för att göra musiken rättvisa.

Som den stämningsmusik det här ändå är rullar lätt bilder fram på näthinnan och jag kan inte låta bli att påpeka hur mycket värde som bilder kan addera till sån här typ av musik. Jag skulle nästan vilja ha den här skivan på en dvd istället. Tänk er att en duktig videokonstnär hade gjort passande filmer till varje låt. Häromkvällen såg jag 1999 och deras bakgrundsfilmer, som spelades upp i exakt synk med musiken som framfördes live. Filmerna var skapade i ett så starkt samspel med musiken att jag, under en film, nästan började grina. Nästan.

Därför gör sig den här skivan bra i vissa koncentrerade sammanhang. Med hörlurar på passar den utmärkt som soundtrack under en deppig bussresa längs en grå motorväg. Smutsiga rutor, sömniga medpassagerare och slaskig vägbana.