Kihlen och Danne vet inte vart de ska. Jag känner igen den känslan. Jag vet verkligen inte vad jag tycker om Snooks skiva. Ena stunden tycker jag att den är skitbra. Nästa irriterar jag mig på en hel hög grejer. Men vi tar det från början. Snook kommer inte från Norra Botkyrka. Eller Tensta. Vill […][...]

Man skulle kunna säga att Supersuckers och The Hangmen absolut inte tillför något nytt alls med sin splitsingel. Man skulle kunna säga att det gjorts hur många gånger som helst förr och att det på senare år gjorts allt för ofta. Och det har det säkert. Lik förbannat är det två trevliga rocklåtar. Supersuckers bidrar […][...]

På pappret som medföljer den här skivan nämns Neurosis, Sepultura och Morbid Angel. Då två av de tre nämnda tillhör mina absoluta favoritgrupper genom tiderna har de onekligen fångat mitt intresse och fantasierna kring hur det kommer att låta har redan börjat skena iväg. Således blir jag lite konfunderad när det mest är Morbid Angel […][...]

Visceral Bleeding kommer från Kalmar och befinner sig i genren ”skitteknisk amerikansk death metal”. Ett otroligt rappt tempo med kast än hit än dit. Virveltrumman får veta att den lever om man säger så. Lättuggat? Inte en chans. Att ett band som Suffocation gått varm nere i Småland håller jag som högst troligt. Tyvärr blir […][...]

Man kan avskriva Black Eyes som ett knasigt Dischord-band om man vill. Man kan säga att Q and Not U har gjort det här tidigare, att det är löjligt med dubbla trumset på scen (med trummisar som nästan spelar samma sak samtidigt) och att de borde förstå att improvisationer med koskälla och saxofon är att […][...]

Kopernik lever i Kopernistan, ett fiktivt land som bebos av Tim Delaney (Savath & Savalas) och Brad Lewis. Bara ett steg in i den dal där landet ligger fördolt står det klart att där är alldeles makalöst fantastiskt, säreget och särskilt. På ena sidan av Kopernistan är det kallt och vinter och över allt vilar […][...]

Att säga att förväntningar inte spelar in när man lyssnar igenom en ny skiva är förstås ren lögn. Det gäller i synnerhet de artister vi förväntar oss underverk av varje gång något nytt dyker upp. Missy Elliott är en sådan artist. Det är ju trots allt hon som på många sätt förkroppsligat Timbalands rymdfunk. Som […][...]

Soulåret 2003 handlade precis som vanligt i Sverige om en enda man: R Kelly. Remixen av ”Ignition” fick den svenska kritikerkåren att gå ner i en kollektiv brygga. En lyxig klubbstudsare så champagnebubblande lycklig att det var direkt omöjligt att värja sig och med fingret i luften skråla med i ett toot toot, ett ”beep […][...]