dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Donnas: Gold Medal
Gold Medal (album, cd) The Donnas
2004
Atlantic
8/10

Ett steg bak och två steg fram

The Donnas har växt i sin rockkostym. Med besked. ”Gold Medal” är det bästa de har presterat hittills. Med råge.

Sedan det började röra på sig för dem med ”Get Skintight” har de släppt skivor och turnerat närmast oavbrutet. Inför ”Gold Medal” tvingades de ta en paus, i och med att trummisen Torry Castellano opererades för en senskada i armen. Ett väldigt välbehövligt avbrott.

Kanske beror det på avbrottet. Kanske på de är äldre och mognare helt enkelt. Kanske på något helt annat.

Men faktum kvarstår. The Donnas har tagit ett steg tillbaka så till vida att det inte går lika fort och inte är lika rakt på längre. Temposänkningen går att härleda direkt till avbrottet. Torry spelade på doktorns order långsammare och det gynnar dem verkligen.

De har även tagit två steg framåt och utvecklats. Temposänkningen har givit plats åt mer sväng. De låter Maya Fords bas ta ut svängarna och leda låtarna ibland och Allison Robertsons gitarr är mer nyanserad. Enkla och välbeprövade, men ack så effektiva, grepp används för att skapa driv. En öppen hi-hat i refrängen, en tamburin eller handklapp.

I ”Friends Like Mine” visar de hur man på ett effektivt sätt använder tystnad som konstrast när riffet plötsligt och snyggt bryts av med en paus. Enkelt och effektivt.

Steget tillbaka illustreras också i användandet av akustiska gitarrer, framför allt i det medryckande titelspåret. Överhuvudtaget låter Allison gitarren ringa ut med lite mindre dist än tidigare. Korta, men välavvägda slingor och solon. Lyssna på fantastiska ”Revolver” så hör ni.

Ändå är det bra ös på sina håll. Framförallt singeln ”Fall Behind Me” och ”Is That All You've Got For Me” trampar på fint.

Och givetvis bär musiken fortfarande mycket av The Donnas signum. Raka rocklåtar med texter om kärlek med en blick åt tonåren. Men Brett Anderson är mer sårbar och resonerande nu. Inte lika mycket tuggummi och köpcentrum som tidigare, speciellt på de första skivorna.

På sina håll är det ändå som det alltid har varit. Textrader som ”Part of me wants to show her, who she's really screwing over” och ”You're just another guy with a wandering eye, and I'm just a gemini” är en lika stor del av The Donnas som gitarren elelr trummorna. Och man ler igenkännande åt att vissa saker alltid kommer att vara som de är. På gott och ont.

The Donnas har fått till en fullträff.

Tomas Lundström

Publicerad: 2004-12-19 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-24 09:17

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3011

25 kommentarer

lol

Medlem 2004-12-19 00:00
 

Nej, bort. Har ni inget intressantare att skriva om, allvarligt? Deras sämsta skiva hittills dessutom.

Koladi-Ola Oregistrerad 2004-12-19 00:01
 

larvig musik. ointressant.

(inloggad) svent Oregistrerad 2004-12-19 00:03
 

Trodde Donnas var ur leken. Antar att det är en fråga om att gilla utveckling på punken over there.

Medlem 2004-12-19 01:15
 

streets disciple, recensera för fan

nasirbenoludara Oregistrerad 2004-12-19 01:26
 

fall behind me-introt är nästan en skamlöst uppenbar rip-off av foo fighters "times like this" … jag saknar öset, det smutsiga, det råa … knappast deras bättre …

Medlem 2004-12-19 01:35
 

instämmer helt med föregående kommentar

Medlem 2004-12-19 01:39
 

har bara hört singeln. låter bra. ska nog skaffa skivan pga av denna recension. Tomas har ännu inte hört nåt om någon inspelning av Zeke i Örebro?

Medlem 2004-12-19 01:47
 

doh: ahh, ledsen att jag inte svarat på ditt mejl. glömde bort.

men jag sprang däremot på Janne och frågade men tyvärr är det ingen som vet något om nån inspelning.

Tomas Lundström Redaktionen 2004-12-19 01:51
 

känns väldigt 1999 med Donnas, då var det åtminstonde hyfsad rock.

Nu är det på sin höjd en axelryckning och en gäspning, lite liknande Sahara Hotpants öde.

Martha Fokker Oregistrerad 2004-12-19 02:19
 

lika intresant some sahara "hotpants"

yawn Oregistrerad 2004-12-19 03:20
 

Tomas: det låter tråkigt. letar dock envist vidare.

Medlem 2004-12-19 03:24
 

det här va så tråkig skiva så att jag tycket sahara hotpants var veckans roligaste vits.

Medlem 2004-12-19 05:07
 

Grymt omslag!

Prick Oregistrerad 2004-12-19 09:56
 

Donnas rockar…

Medlem 2004-12-19 10:51
 

Donnas skulle ha lagt av eller bytt namn efter första skivan. Hmmm…

The Taffligboogie-rockers skulle passa dom bra.

Lilla fågel Bög Oregistrerad 2004-12-19 11:30
 

förra skivan var bättre än denna

bryggan Oregistrerad 2004-12-19 13:32
 

Get Skintight var den sista bra skivan de släppte.

Medlem 2004-12-19 13:43
 

jaså, det var förvånande! The donnas? en åtta! jag trodde att de var ett sånt där band som gör uteslutande sexor..

Medlem 2004-12-19 14:19
 

Totalt ointressant boogie-rock. Gubbrock?

Reptile Style Oregistrerad 2004-12-19 15:14
 

Otroligt trist grupp/platta. 1/10 av mig. Skräp.

Bozo Oregistrerad 2004-12-19 22:22
 

Förra skivan var mycket bra, men detta var något av en flopp. Efter en lovande förstalåt händer det inte så mycket mer. Man får ingen lust att spela luftgitte ens…

Johan, Nyköping Oregistrerad 2004-12-20 17:51
 

grymt snyggt omslag

robert d Oregistrerad 2004-12-21 22:06
 

tycker skivan e bra…. lite besviken på den dock… förra var riktigt vass… så man hade kanske lite stora förväntningar nu när underbara Butch Walker stod som producent. Men en helt ok platta!

Medlem 2004-12-28 23:33
 

det är en väldigt gubbig känsla i majoriteten av kommentarerna.

Medlem 2005-04-18 03:35
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig