Det är lika bra att gå ut hårt direkt. Melpo Mene påminner i vissa låtar på ”Holes” extremt mycket om Elliott Smith.

Verkligen.

Men det blir inte sämre för det. Åh nej. När musik här och var påminner galet mycket om nåt annat, på ett bra sätt, hör jag det framförallt som en hyllning. Så länge det inte känns felaktigt eller opassande finner jag inga hinder för att inte låta sig inspireras eller hylla det man tycker om. Vilken relation Melpo Mene egentligen har till Elliott Smith och hans fantastiska musik har jag förvisso ingen aning om. Det här handlar om det som jag hör.

När Erik M, som Melpo Mene egentligen heter som låtskrivare, fraserar och uttalar sina lugna textstycken kan man lätt bli förivrrad. När Erik i ”Good With The Mothers” håller ut ordet ”Easier” behöver man inte vara säker på vem det är man lyssnar på. Likheten blir nästan skrämmande.

Fast på andra håll är likheterna knappast närvarande. Då låter det istället riktigt originellt. Erik har mitt i det sköra och monotona en poppig framåtanda som driver många av låtarna framåt på ett väldigt enkelt men genialiskt sätt.

Ett flertal av låtarna på ”Holes” har jag lyssnat in mig på sen ganska lång tid tillbaka. Detta på grund av att ”Hello Benjamin” och ”Don't Save Me” har titulerat varsin EP som skivbolaget Imperial så smart släppt tidigare i år. Jag tror att deras trix fungerar. De gjorde ju samma sak med bolagssyskonet José González; efter ett gäng EPs kom albumet. Och då alltså med några av de tidigare släppta låtarna.

Bakom Eriks karaktäristiska röst som visksjunger fram symboliskt enkla och raka texter, finns mestadels en akustisk gitarr, kontrabas, orglar och pianon. Här och var klockspel, stråkar och flöjter och är det inte riktiga trummor som driver på har han fått hjälp med att hålla takten av en programmerad trummaskin som i poppiga ”Hello Benjamin”.

Den väldigt begåvade Anna Ternheim körar på ganska många spår så pass blygsamt att jag faktiskt önskar att hon fått ta lite mer plats.

”Dream About Me” är en uppfriskande, pigg och jazzig sak som till och med innehåller scatsång! Tufft! ”Wait Up” bränner till i hjärtat, ”Tropical Island” är en långsam bossalåt (!).

Trots många beståndsdelar, olika rytmer och soundtyper på den här skivan har den ändå en väldigt lugn helhet. Jag tycker om det jag hör och tycker nog faktiskt att det känns lite skönt att det äntligen dykt upp en person som fyller upp ett tomrum. Saknar du en levande Elliott eller någon annan att hålla i handen när det känns tungt, lär känna Melpo Mene och njut av skickligheten i att blanda monotoni med lekfullhet. Njut av den The Thrills-doftande ”Don't Save Me”.