dagensskiva.com

48 timmar

Recension

John Frusciante: Inside Of Emptiness
Inside Of Emptiness (CD) John Frusciante
2004
Record Collection/Warner Music
8/10

Världens bästa okända replokalsband

Lyssna

Etiketter

Sök efter skivan

Att lyssna på den här skivan är som att sitta i en sunkig replokal och lyssna på världens bästa band, som ingen känner till. Frusciante och Klinghoffer bygger upp en ljudkuliss med tunna väggar, ibland rent demomässig, runt låtarna. Det brinner och låter engagerat. Som ett ungt oerfaret rockband på väg mot stjärnorna.

Anslaget är något hårdare än på september månads ”DC EP”. Riffen rakare och mer distade. Basen har tonats ned. Det ringer i cymbaler och rundgångstjuter ur gitarrförstärkare. Tre av låtarna har inspirerats av Alistair Crowley. På ”666″ gästar Omar Rodriguez från The Mars Volta med vasst gitarrspel.

Jag var på väg att tappa en del av mitt intresse, men Frusciante stökar till och väcker det igen. Med en vass och smutsig produktion som framhäver viljan i hela den här skivutgivningen. Vissa av oss som är musikberoende köper alldeles för mycket musik och hänger på för många konserter. Frusciante är en av oss men nöjer sig inte med det. Han ger ut skivor på löpande band också. En kreativ galenpanna som inte bara håller fortet på den här skivan, utan går på offensiven.

Han spelar in musik som den gjordes förr. Innan feghet och rädsla byggde höga murar. Innan överdådiga miljonkontrakt gjorde musiker proppmätta. Han tillför en cynisk, dollartörstande musikbransch något unikt. Nämligen äkta kreativitet och vilja, kärlek till musiken som uttryck. Kanske inte unikt i sig, men konstnären i det här fallet har redan tjänat ihop till sitt oberoende som medlem i global koloss. Utan att bli proppmätt. Utan att tappa viljan.

Du som är skeptisk borde lyssna på den ljuva popen Frusciante bygger i ”A Firm Kick”. Pop som skärs sönder av en överskruvad gitarr efter två minuter och sex sekunder och skjuter sig rakt upp i atmosfären. Eller lyssna på nyanserna mellan den nedtonade verserna och kaosrefrängerna i ”Emptiness”.

Andra halvlek i den här omfattande sviten skivor har börjat. Fortfarande blir jag överraskad av världens bästa okända replokalsband. Och är fortfarande hungrig.

Fredrik Welander

Publicerad: 2004-11-05 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-11 13:25

Kategori: Recension | Recension: #2932

16 kommentarer

Ha ha ha vilket skämt!

Nu får det väl vara nog? Oregistrerad 2004-11-05 07:53
 

Jag håller med helt och hållet, den här skivan väckte åter det intresse som man kanske började tappa lite efter Ataxia och Ep:n. De bägge var visserligen bra skivor men det var jäkligt skönt med ett mer helgjutet album igen. Skivan är helt i klass med Will to death, om inte snäppet vassare, fast det är kanske lite för tidigt att säga iförsig.

Medlem 2004-11-05 10:51
 

herregud så dåligt

fagermo-inte inloggad Oregistrerad 2004-11-05 12:28
 

Helt rätt Fredrik, fortsätt hypa Frusciante. Han är ju grym.

Medlem 2004-11-05 12:36
 

Fan vad härligt att han verkar hålla stilen fortfarande. EP:n oroade mig litegrand (trots att jag gillar den som fan), eftersom jag väntade mig något lika fantastiskt som The Will to Death och Automatic Writing.

Nu börjar jag bli hungrig igen. Gött, som fan.

Medlem 2004-11-05 16:48
 

John är bäst, så är det bara.

Freppan^^ Oregistrerad 2004-11-06 00:23
 

Må¨ste han släppa en kass skicva varje månad?

Medlem 2004-11-06 00:39
 

det känns ju totalt meningslöst att skriva in och dissa frusciante. det är ju inte direkt så att den som inte gillar musiken behöver ta till några stora ansträningar för att undvika den.

förövrigt är John kung.

Bengo_ Oregistrerad 2004-11-07 14:26
 

I'm Rick James, bitch

Refused Oregistrerad 2004-11-08 16:55
 

hans talang lyser och kommer göra det i en lång tid framöver!

GO JOHN!

davido.. Oregistrerad 2004-11-09 19:11
 

Varför all denna smutskastning av Frusciante och alla som gillar honom? Personligen är jag helt såld på John och förväntningarna var höga på detta album. Var rädd att jag skulle bli besviken. Men efter skivans första spår, "What I Saw", så var det bara att konstatera att John ännu en gång lyckats leva upp till mina höga förväntningar.

Medlem 2004-11-10 12:46
 

och Omar är ju med.

då kan det ju inte vara dåligt. Frusciante gjorde för övrigt ett grymt inhopp på Mars Voltas De-loused in the Comatorium.

Medlem 2004-11-11 19:40
 

Detta är en helt fantastisk skiva. Jag kan inte sluta lyssna på den.

Medlem 2004-11-13 17:03
 

Och nästa skiva, A Sphere…, bör läggas på första sidan, rakt i allas ansikten, så att ingen missar den. Frusciante är mer och bättre än en "bonus".

Medlem 2004-11-14 15:05
 

första sidan – förstasidan. yeye.

gah Oregistrerad 2004-11-14 15:05
 

Frusaciante är ett missförstått geni som, enligt min mening, nu på senare år har börjat kunna förädla sin gåva. Köpte Niandra Lades and usually just a t-shirt och bitvis hör man hur mannen redan då kunde har varit där han är idag om han inte varit nerknarkad. Denna skiva köpte jag häromdagen och kan lugnt konstatera att vissa låtarna är det bästa jag hört inom rock. Första låten, what I saw är bra rock igenom, look on har en härlig hook, 666 är kaxig och ösigt skön. Denna skiva är ju ett måste om man något sånär följer Frusciantes digra producerande. Man kan bara undra hur mycket material karln lägger på hyllen, som inte ryms på albumen…..

en beundrare Oregistrerad 2005-01-03 03:07
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig