Recension
- Strangers (CD) Ed Harcourt
- 2004
- Capitol/EMI
Med enbart talang i bagaget
Lyssna
Externa länkar
- Officiell hemsida
- Kräver Java.
- susning.nu...
- ... om Ed Harcourt. Innehåller en länk till dagensskiva.com om Ed Harcourt.
Redan de gamla grekerna hade järnkoll.
Redan Platon, den gamle greken sa: ”Den som närmar sig musernas tempel med enbart sin yrkesskicklighet att förlita sig på kommer alltid överträffas av Dårarnas sång”.
Så här hade de gamla grekerna sagt om ”Strangers”:
”Den är okej och så, men jag gillade de tidigare skivorna bättre, när han blandade upp pianoballaderna med lite goofiga Waits-experiment – nu känns det bara så jäkla… Ben Folds.”
Skivan börjar med tokigt larmiga gitarrer (”Heroes”!) och man luras tro att det här verkligen är det rockmonster till platta som Harcourt pratat om i förhandsintervjuer, men sen styr Jari Haapalainens produktion ut skivan i mitten av vägen och spår för spår, sjunker man ner i en djupare fåra av intetsägande easy listening, en flygterminal där man redan blankslitit sina skivor med Phoenix och Air.
Två låtar in på skivan låter ”Strangers” lika utstakad som om den skrivits efter en geometrisk formel.
”This One's For You” är Jeff Buckley i en jingel för folköl. ”The Trapdoor” och ”The Music box” ljudet av mulen söndagsapati. Att ”Born in the 70's” låter som James är i sammanhanget en bra sak.
Det säger väl det mesta.
Ed Harcourt vill visa att han är en äkta artist – en låtskrivare – under all crazy fernissa. Ryan Adams ville rocka tråkmånsarna ur sina säten.
Låter det som dödsrunor?
Bingo.
Publicerad: 2004-10-11 00:00 / Uppdaterad: 2004-10-11 00:00
58 kommentarer
Haha, ensam man med gitarr får vad alla ensamma män med gitarr förtjänar.
#
jävligt bra recension… kort, koncist, schönt!! men då kan det passa bra med en razorlight-recension.
#
"Den är okej och så, men jag gillade de tidigare skivorna bättre"
Stor journalistik
#
hm, har faktist aldrig hört ed harcourt.
då vet man att detta är inget att bry sig om, tack!
Vore förövrigt skitballt med en recension av Ben Kweller "on my way".
Nu är detta inget tvång som de flesta verkar skriva("RECENSERA DENNA ELLER DÖ") utan mer att ha den i åtanke, äh jag vet inte. gonatt!
#
"Ha det i åtanke"
Att inte jag tänkte på det först.
#
Ähh vaddåå…jävla skit recension, den är värd en sjua iallfall.
#
Äh, vad fan… nu gnäller folk, det här är ju precis den skiva jag hoppades att Ed skulle göra, på de tidigare skivorna har ju låtarna blivit klädda i en rostig runstning från 1300 – talet. Produktionen låter lätt, och Eds musik låter, äntligen, avslappnad.
Men, men, om Kristofer vill att Ed Harcourt ska göra musik som låter lika lagom svensson – medenljudbildsomdöljerattjagbaraskriverskitlåtar alá Thåströms "Sån" (2000-talets sämsta låt) så får han väl göra det.
Själv tänkerjag knäcka en folköl och lyssna på "this one´s for you" en gång till. Hellre det än att sitta och dricka rödvin till en oerhört överskattad sångare som endast fick lite kredd för att han lyckades med konststycket att drunkna.
Nu är jag trött. Och arg.
#
Det var en nice rec., skönt att slippa de sedvanliga recensionernas talrika förklädnader.
#
SONIC NURSE dåå, eller vaa???
#
Efter första genomlyssningen av skivan kännde jag precis samma inför den som recensenten här, men om recensenten allvarligt lyssnat ett par gånger till och allvarligt funderat över vad bra musik egentligen är, så skulle han åtminstone satt en 8:a.
#
HOW COME eD hARCOURT IS ONLY BIG IN SWEDEN?
#
Because Ed Harcourt's got nice bangs. Sweden likes artists with nice bangs.
#
min son suger.
är nya mos def på ingång?
#
ganska bra skiva-ett par vassa låtar med. kul med en skiva som inte ligger på 9 i betyg som i stort sett allt annat på DSC gör. jag tycker nog iaf att den är värd en 6:a. hejdå
#
Ed Harcourt blev efter den något överskattade debuten "maplewood" lite för stor här i sverige. Många i fel målgrupp började gilla honom. Då är det svårt för killar som Kristofer att motivera sitt intresse för artisten i fråga. Ed Harocurt är inget spännande längre. Han signerar skivor på ginza. Han gör för många spelningar i Sverige. Hans musik har blivit alldeles för mainstream och inte alls så där rå och diffus som den skulle blivit om Jaris produktion blivit som den skulle.
Denna skiva saknar kanske det svåråtkomliga som fanns på Here be monsters. Detta är en skiva för en dags lyssning. En bagatell. En trevlig sådan.
"Something to live for" är en av de bästa låtarna jag hört i hela mitt liv.
Bara sådär.
Och recensionen på den här skivan var bara pinsam.
#
är det inte dags att byta fonten som ni skrivit dagensskiva.com med? pinsamt att av en så pass stor (?) hemsida använda sig av en gratisfont. Använd för guds skull univers eller nån annan snygg man får med datorn när man köper den…
harcourt är överskattad, de som skriver kommentarer på sidan är ena riktiga pussies och jag mår hur bra som helst. hejdå
#
Jag tycker att eds nya skiva är bättre än vad som här anges. Men riktigt samma klass som förstlingen och andraalstret når upp till gnår den inte. Skulle det förresten vara det MINSTA NEGATIVT att jämföras och låta som James?!? Ett av världshistoriens allra bästa band, britpop rulerar.
Att ryan adams skulle vara död har jag missat. Hans love is hell är helt i stil med demolition…
#
Föredömligt kort och saklig recension. Bra! Har själv aldrig fattat varför Ed Harcourt setts som nåt att slösa värdefull lyssningstid på.
#
Koffe, var snäll och sluta kommentera recenserade skivor. Trötta pseudo-intellektuella musiknördar som dricker folköl framför datorn hör hemma på Nöjesguidens hemsida.
#
Ok, då vet jag.
Tack för kaffet.
#
Mycket bra recension! Somnade själv efter fem låtar på skivan. effektivare sömnpiller än att räkna fårskallar på nöjesguiden!
#
Jag förstår inte riktigt var du hittar den fär folkligheten i skivan. I och för sig håller jag med om att den är betydligt aämre än hans tidigare alster men den är absolut icke dålig för det. "This One's For You" , "Loneliness" och "Let Love Not Weigh Me Down" är fantastiska poplåtar. Basta!
#
Jag har aldrig förstått varför man ska recensera skivor/artister man verkligen verkar sakna tycke/smak för. Det är att slösa bort såväl sin egen som läsarens tid. Det enda det resulterar i är platta, innehållslösa sågningar samt efterföljande applåder från människor som redan bestämt sig. Håll er till att hylla istället och strunta i det som inte faller er i smaken. Och vill ni ändå ge er på det ni inte gillar försök då att arbeta på att höja den journalistiska nivån och strukturera upp kritiken så att texten får någon form av substans och hållbar argumentation istället för att bara presentera tesen "det här är skittrist" och sedan upprepa den i olika former tills läsaren spyr.
Det enda goda som kom ur det här var att jag nu känner mig manad att skriva en ny recension av skivan, som inte alls kom till sin rätt genom ovanstående beskrivning. Basta!
#
"born in the 70s" och "Loneliness" är iaf bra låtar.
#
haha, jag älskar arg skånings kommentarer.
#
jag skulle ge den en sjua, ugnefär. inte lika bra som Here Be Monsters, melodierna känns inte lika naturliga, aningen mer krystade, kanske, men fortfarande bra.
"born in the 70s" är dock inte ett av de bättre spåren på skivan. snarare tvärtom.
#
ÄNTLIGEN en recension av Strangers där någon vågar skriva vad han tycker och inte följa Lokko-gänget till punkt och pricka. Exemplarisk längd på recensionen också!
#
Jag gillar de som tror att man på något sätt skulle kunna vara objektiv eller opartisk när det gäller musik, all musik är det ju någon idiot någonstans som gillar, själv gillar jag ed harcourt och sen spelar det ju som sagt inte så stor roll hur mycket man argumenterar för sin sak vissa kommer hata det ändå. Det handlar bara om känsla
#
förresten: Haha… håller fan med.. har tänkt på det ett par ggr tidigare… Dessutom så såg jag samma font på en porr sida för ett tag sen…
#
inget ont om dsc, men utseendet är inte den starka sidan direkt. det finns mer än fonten att klaga på (om man nu ska klaga).
#
mmmm,ja detta är verkligen en 4 i betyg.
So so sad…
har vi lyssnat på skiva?
#
Lyssnade på denna förra helgen. Jäkligt bra dagen-efter-skiva. Inget skrämigt, inget hödljudd. Bara lagom mysigt.
#
Skulle liknelsen med mig vara något negativt?
#
Vänta bara tills dess att Mando "världens mest fucking överskattade band" Diao ska recenseras, då plockas garanterat superlativerna fram igen.
#
joråsåattehhh >> har du lyssnat på skiten? den är för att citera de gamla grekerna "[…] okej och så, men jag gillade de tidiga skivorna bättre"
#
"Jag har aldrig förstått varför man ska recensera skivor/artister man verkligen verkar sakna tycke/smak för."
Tja, Elina. Det kanske är bra om det finns NÅGON som talar om för oss att Britney Spears (eller kanske, hör och häpna, Ed Harcourt!) är ondskan här i världen. Sen får väl du tycka vad du vill, men mängden recensioner och de olika åsikter borde väl fungera ganska bra som konsumentupplysning, eller hur? Sen kan man ju kanske tycka att recensionen håller kass klass (vilket den väl gjorde får jag väl lov att säga) men det vore väl ändå dumt om bara en sorts åsikter vädrades i "recensionsbranschen"? Recensionens egentliga syfte är väl egentligen att beskriva vad som gjort, och så här bra har det lyckats?
#
Förresten, borde det inte skrivas lite recensioner på recensionerna? Lite dåligt betyg på den här recensionen kanske? Eller jättebra? Varför recensera en recensent som man inte alls tycker om?
#
Here be monsters är överskattad. Strangers är bättre. Strangers är bra! Så är det. Fattar ni inte? 8 av 10
#
Zorro: vore det inte smidigare att recensera Bej Kweller om/när den släpps i Sverige? för det har den väl inte?
#
Sist!
#
förmodligen inte. och förmodligen inte jag heller. jag gissar på ytterligare tio innan veckan är över.
#
musik idag (allmänt 'Ed Harcourt generaliserande) är inte bra från början. ingen skön nånstans. "vadå, gillar du inte ed harcourt". 'she fell into my arms again' är en snuskigt bra pop låt. musik ska inte vara svårt att gilla. musik ska gilla en själv!
#
Jag förstår inte riktigt hur en del människor litar så blint på recensioner och skiter att lyssna på skivan själva… Bilda er egen uppfattning! Det är bäst!
#
Kanske årets bästa skiva.
#
Word Kattmannen.
#
Lyssna bara på låtarna "Something to live for" med sina underbara stråkar och "Born in the 70's" med sin hitpotential så förstår ni att det är bra. Musik behöver inte vara mer komplicerad än så här för att vara bra. Nu menar jag inte att skivan är superenkel att ta till sig. Men med sin slipade produktion och poetiska lyrik kombinerad med mystiken från de förra skivorna känns Strangers som en naturlig och väntad uppföljare.
Får lite Tom Mcrae-vibbar när jag lyssnar.
Dock har Tom Waits-vibbarna nästan försvunnit helt.
#
"Let love not weigh me down " med sina underbara stråkar skulle det vara. "Something to live for" är oerhört vacker.
#
jag blev uppriktigt besviken på den här plattan. hade ganska höga förväntningar efter att ha hört en låt som "born in the 70s".
det jag främst inte gillar med skivan är produktionen som ömsom är alldeles för gitarrbaserad, ömsom alldeles för geggig.
är det bara jag som vill höra ed harcourt göra sex stycken "she fell into my arms" och sex stycken "the birds will sing for us" på en och samma skiva?
#
Hmm… Jag undrar om jag och recensenten Kristoffer har lyssnat på samma skiva. Så fort det görs en bra skiva med enkla pop-låtar ska det gnällas eller refereras till Jeff Buckley. Det bästa han har gjort är en cover. Strangers går inte förbi som luft, vilket verkar bekräftas av mängden inlägg på den här sidan. För övrigt är "Open Book" en himla söt pianoballad, även utan "goofiga Tom Waits experiment"
#
Efter att ha läst recensionen och samtliga kommentarer kan jag bara säga att jag hatar nästan samtliga som kommenterar. Speciellt blixten. Du är så jävla trött! Du hade inte ens kommit undan på 90-talet. Bra recension på medioker skiva för övrigt. Fast det var ballt på Richie.
#
Arla, skärp dig för fan!
#
Lennart Persson på expressen tycker det är hans bästa album. http://expressen.se/index.jsp?a=184902 Personligen jag att det har fått ett alldeles för dåligt betyg här på dagensskiva.
#
jag tycker ed är söt och gör gullig musik. dessutom gillar jag skivan. och ordet "felfuckad" var roligt, tyckte jag
#
Robby, jag vet inte.
Fick den från en kompis som var i usa.
#
minst värd 8:a
#
jag gillar skivan skarpt, var längesen en skiva kändes så mycket. this one's for you, loneliness,black dress och framförallt something to live for… i mina öron en 9:a.
#
Håller med dig kid! Detta är en skiva att bli glad till. Ibland tror jag man måste fråga sig vad man vill att en skiva ska tillföra världen. Glädje eller sorg? Ibland är det skönt med lite glädje oxo..
#
Här kommer slutsatsen. Eftersom "From every sphere" nästan var helt perfekt, så är det här självklart fallet för Ed Harcourt – för den här gången! "Visit from the dead dog" är ju en helt underbar låt, från den nya skivan. Okej. Den här skivan är fantasilös och har en riktig fullträff till låt "Loneliness", en nästan perfekt låt. Den är inte fantasilös rakt igenom, den har sina väldigt ljusa stunder, men precis som omslget så känns den grå, halvdan, trist – stundom. Ibland är det riktigt klockrent, men det landar på en stark 6:a.
#
Kommentera eller pinga (trackback).