Recension
- The Earth Is Not A Cold Dead Place (CD) Explosions In The Sky
- 2003
- Bella Union
Dynamitdynamik
Lyssna
Externa länkar
- Bella Union
- Skivbolaget som lyft fram stjärnorna.
- explosions in the sky
- Småmärklig fansajt.
Idag. Detta är dagens skiva. Fokusera nu då…
Idag, när jag skriver detta, är det lördag och jag är så trött att ögonen ideligen stängs av sig själva. Jag får länge kämpa men till sist inser jag att det inte finns något jag kan göra för att hålla emot. Mina ben vill vika sig under min blytunga kropp och jag vill bara sova. Jag vet inte vad det beror på. Vet inte om det handlar om vädret, om stress, om min vegetariska kost, om att jag sovit för lite, om jag sovit för mycket eller om jag åt för mycket kakor på släkträffen.
Att lyssna på Explosions In The Sky när man känner sig så här är bland det bästa som finns. Fem låtar, som alla är mellan 8 och 10 minuter utgör tillsammans albumet â€The Earth Is Not A Cold Dead Placeâ€. Jag vet att det är en gammal skiva men jag har ganska nyligen upptäckt den och känner därför att det är ok att skriva om den, just idag.
Explosions In The Sky bildades 99, kommer från Texas och gör himmelsk postrock som påminner mig om Mogwai, Sigur Rós och bitar av Sonic Youth.
Melodierna är många. Stämningarna ännu fler. Likt havets vågor kommer och går dynamiken i musiken. Från ett ödsligt lugn där man bara hör en sval slinga brusar det abrubt upp. Ljudbilden exploderar plötsligt av vackra melodier, gitarrmangel, rundgång, marschtrummor och cymbaljakt. Och sedan lugnas allt ned igen.
Man känner nästan tyngdlöshet när man blundar och lyssnar på â€The Only Moment We Were Aloneâ€.
Låtarna på albumet går in i varandra, precis som de brukar göra live. Och man vaggas, från första stund, bort i en 45 minuters lång njutning av en majestätisk uppvisning av modern musik- och gitarrkonst.
Texten på skärmen framför mig suddas bort och försvinner när jag hör â€Six Days At The Bottom Of The Oceanâ€. Jag målar allt blått med min målarpensel och förundras över att jag kan andas under vattnet… â€Memorial†och â€Your Hand In Mine†är gjorda enligt samma recept på hur man kan leka med dynamik och stämningar. Inledande â€First Breath After Coma†är en sagolikt dramatisk låt som med rytmiskt hjärtljud på bastrumman och trevande gitarrplock sopar mattan med alla sentimentala sjukhusserier, nu vet man vad det handlar om på riktigt.
Publicerad: 2004-10-03 00:00 / Uppdaterad: 2004-10-03 00:00
30 kommentarer
ojoj. nejnej.
#
Jag saknar en winnerbäck recension…
#
Grym skiva!
#
Rikitigt jävla bra skiva!
#
Jag är en deprimerad kille med gitarr. jag är deppig och det är svårt. Det är svårt och det är höst. Jag har gjort en elegi och den är svår. Jag är själv tillbaka men fattar inte vem det är. Solen går ner. Det är inte roligt. Det var bättre 77. Då var jag en 17-årig värsting med en toppenbrud. Nu är har jag en ukulele och är känd. Det är inte roligt. Du är ihop med en annan. Det är deppigt. Jag släpper en dröm. Jag är hungrig eller öm. Se dig om för fan. Det är snart natt. Och då står jag där. Vem du än är.
#
explosions in the sky är inte ens i närheten av sigur rós och mogwai.
#
"Your Hand In Mine" är den bästa låten på skivan. Den är helt makalös.
#
Winnerbäckrecension. Amen brother – in a anti-christ sort of way..
#
Det här är den bästa post-rockskivan någonsin, och The Only Moment We Were Alone är den bästa post-rocklåten någonsin, SÅ ÄR DET.
#
Gusc:"explosions in the sky är inte ens i närheten av sigur rós och mogwai"
Jag skulle vilja påstå att de är klart närmre släkt än vad EIS är med Eilert Philarm eller Yngve M. Om du förstår vad jag menar. Vi kan väl åtminstone sträcka oss till att de tillhör samma genre? Å så värst pjåkiga är de väl ändå inte, rentav riktigt bra!
#
varför inte tio av tio?
#
vaddå en 8:a?? den är värd minst en 9:a.
ed harcourts nya och sonic nurse dåå vaa??
#
inte alls så bra skiva som många påstår. köp hellre "those who tell the truth shall die, those who tell the truth shall live forever", med explosions då.
#
din blytunga kropp`?hur mkt väger du? vi vill ha siffran.
#
Vilken flumm-recension, men hmm… blev nyfiken på skivan.
#
winnerbäckrecensionen var rolig. det gillar jag. ironi. mmmmm…
#
kan hålla med om att explosions in the sky inte är nåt liknande Sigur Rós. men, men! de är förbannat bra och "the earth is not a cold dead place" är kanon!
#
Komalåten är bäst.
#
ähhh vaddå..explosions in the sky är minst lika bra som mogwai och sigur rós.
#
Det var ett jävla tjat om Sigur. Tycker EITS är minst lika bra, om inte bättre.
#
Äsch, förra skivan var bra på riktigt. Den här känns mest bara menlös i mina öron. Det händer ingenting. De plinkar lite på gitarrerna. De slutar plinka och sedan börjar de igen, vilket inte är något fel i sig. Felet är att de plinkar för kort, utan att något händer. Förra skivan hade låtar, riktiga låtar. Den här skivan innehåller korta, ofokuserade plinkningar på gitarren. Jag tror att pojkarna gick in i studion utan idéer och resultatet blev därefter. 4/10 och det är ett högt betyg och det höga betyget får skivan för enstaka fina plinkningar.
#
EITS är ganska tråkiga. Framför allt tycker jag tonföljderna är förutsägbara på det sättet att man hela tiden vet vilken nästa ton kommer att vara. Melodierna blir ofta för mycket av allt – det finns en jobbig pålagd wannabe-angst-känsla som påminner mig om emorock och tonåringar.
Mogwai, Sigur Ros, och framför allt GYBE/Silver Mt. Zion, är alla mycket bättre postrockband än EITS.
#
GY!BE är slutkörda, de är så tråkigt förutsägbara men är dock ändå väldigt bra. Explosions in the sky är dock en aning bättre.
#
När kommer rammsteins nya då?
#
fan vad post-rock är det nya svart för alla. helt sjukt…
#
det nya svart? lite för mycket nöjesguiden för dig va?
#
Lars Lundell? eller är det Ulf Winnerbäck
#
Kanske årets bästa skiva.
#
Då jag försökt förklara för någon hur EITS låter har jag tidigare sagt att de låter som ett omoget Godspeed… ,där de skippar skitsnacket och går rakt på crescendot. Det var förra skivan det. På denna skiva skulle jag säga att EITS har mognat avsevärt, efter deras spelning på Accelerator i somras kan jag bara säga att de nu sällar sig till skaran av de riktigt stora postrockbanden, alá Constellation.
#
explosions in the sky är bra, men som sagt, inte i närheten av vare sig mogwai, sigur rós eller godspeed för den delen.
skivan borde få en sjua.
#
Kommentera eller pinga (trackback).