Gästrecension
- Experience (CD) The Prodigy
- 1992
- XL Recordings
Underbarnets livsverk
Lyssna
Liam Howlett har den senaste tiden fått den ena usla recensionen efter den andra för sitt senaste Prodigy-album. Kanske är det därför jag vill visa på att Liam en gång i tiden var något av ett musikaliskt geni. För tolv år sedan släppte nämligen Prodigy sitt fantastiska debutalbum, en skiva som så många andra orättvist hamnat i skivbackens skuggvärld.
”Experience” är albumet där Liam utvecklade sin egen hybrid av de genres – breakbeats, techno och jungle – som var populära i Englands halvkommersiella klubbvärld anno 1992. Några av spåren på skivan kan till och med klassas som snabb, hård acid, utom räckhåll för topplistorna (tack och lov!). I många fall känns låtarna visserligen daterade, ändå är de märkligt och fräscha i sitt innehåll.
Under resans gång kan man spåra ursprunget för Prodigys unika sound, där de typiskt programmerade, högenergiska trummorna blandas med effektiva, gulliga melodier. Ändå om de enkla, men effektiva vokala samplingarna späder på de kommersiella flörtarna, går Liam aldrig över gränsen, utan skapar precis de ”sing-a-long” effekter som skiljer musiken från sämre samtida artister som exempelvis Smart E's (minns ni plågdängan ”Sesame's Treat”?).
Den lekfullhet som låtarna förmedlar är albumets absolut största tillgång. Ännu hade inte technomusiken cementerats till att vara enkom hård, enformig och dyster. Det här var tiden då XL Recordings var en slags garanti för spännande dansmusik och Prodigy var inget undantag från denna kvalitetssäkring.
Denna fantasirikedom gör att låtarna aldrig känns långtråkiga, trots att Prodigy använder förhållandevis enkla harmonier och repetitiva slingor. Låtarna bubblar av medsmittande energi som gör merparten av dem mycket uppeggande och passar än idag på ett välljudande dansgolv.
Rent kommersiellt blev endast låten ”Out of Space” en hit då det begav sig, men ”Experience” inkluderar även remixer av Prodigys två första, riktigt stora hitsinglar, ”Charly” och ”Everybody in the Place”, som båda är tyngre och bättre än originalversionerna.
Ni kanske förstår varthän det bär: ”Experience” är en klassiker värd all uppmärksamhet. Det är möjligt att Prodigys musikaliska storhet redan tog med slutspåret ”Death of the Prodigy Dancers”; en liveupptagning där MC Maxim frenetiskt skriker i mikrofonen till ett acidbubblande truminferno.
Men det är i alla fall så jag vill minnas Prodigy.
Publicerad: 2004-10-02 00:00 / Uppdaterad: 2004-10-02 00:00
34 kommentarer
…
#
jag blev inte först, nu ska jag dö.
#
Prodigy var gudar en gång i tiden.
#
Mando Diaos nya för bövelen!!!
#
vänligen observera att mando diao suger.
#
Mando Diao är äckliga posers, Prodigy är inga posers men har ägnat hela sin karriär åt att göra råusel musik.
Nu vill vi se Tom Waits senaste, och någon härlig punkrökare! Kanske Uncurbeds nya, när den nu kommer…
#
Prodigy va gudar
#
skibbedediii bababadabah, bababadabah!
#
Det går inte längre att förneka Mando Diaos storhet. En recension tack!
#
Jag gillar inte Mando Diaos stil, att slänga skit på alla stora artister och grupper, men det går inte att förneka deras musik.
#
Det här är en utav de absolut bästa skivorna som någonsin har gjorts! Jag håller visserligen Music for the jilted generation snäppet högre, men det var här som grunden lades till det som komma skulle! De som inte har den här skivan kan sätta sig ner och skämmas en sväng för att sedan springa ner med högsta fart till skivbutiken med pengar i handen!
#
When i was a youth i used to burn cali weed inna rizla ah rizla ah rizla ah rizla
#
kul att få läsa om en skiva man växte upp med och älskade.. trodde den var bortglömd.. ja, prodigy var gudar!
#
Varför har recensenten valt en bild på Mats Sundin?
#
Är inte Prodigy ganska trista?
#
att Mando Diaos sångare spöat en tjej på krogen är anledning nog till avsky, att de sedan gör helt kass musik bara ytterligare en…
#
uuuuunderbar klassicker!
#
Det var som tusan! Ni är allvarliga… fy fan!
#
Sångaren i Mandio Diao lider av ett Liam Gallagher-komplex.
#
Vi lider alla av Liam Gallagher-komplex.
#
mando dias sångare slagit en tjej? ja allt ska ju vara jämnställt idag så
#
Hmmm, kommer inte rammsteins nya då?
#
Sjysst recension!
#
The Prodigys "Voodoo People" är för garagetechnon fundemental, precis som Nirvanas "Come as you are" är för Suiciderocken. Någon singel i Skellefteå/Ronneby-trakten som vill mysa?
#
Revolver: visst borde alla äga och känna till denna skiva. Kanske skulle punkrockarna lära sig något och lämna sin inskränkta syn på musik?
Ziggy: men… det är ju så jag ser ut!
För övrigt anser jag att det hypade bandet Mando Diao inte bör kommenteras just här, inte sant?
#
Förlåt, jag menar absolut inte att nedvärdera punkrockare i allmänhet. Jag måste lägga in denna brasklapp på studs.
#
Prodigys "Experience" är helt klart den bästa house techno rave skivan någonsin och kommer sannolikt alltid vara det!
De är än idag hur bra som helst och gör mer spännande och underhållande musik än någonannan! Det är dessutom ett av världens bästa live band vilket de åter kommer bevisa på kommande Stockholms konserten 23/10! Underbara Underbarn
#
Sjukt jämställt är det. För enligt ryktena spöade nämligen den där bruden mandokillen först.
Prodigy… jag vet inte. mycket hellre libertines. och hellre mando diao. just nu mest hellre anna ternheims cover på shoreline.
#
är det bara jag som tycker att man diao eller vad de heter låter precis som Broder Daniel…?
#
Allvarligt talat, den här skivan kommer ju inte i närheten av Music for the Jilted Generation. Den är alldeles för repetitiv, till och med lite tråkig. Jag gillar nog till och med Fat of the Land mer. Den hade åtminstone några riktiga fullträffar.
#
The Heat: Jag ser en bredd i materialet, så jag skulle vilja säga variation istället för repetiv. Möjligtvis är slingorna repetiva, men är det verkligen en tråkig skiva? Nej, för tusan, inte alls!
#
prodigy = gudar iaf inom det dom gör välförtjänt recension
#
9/10 ??? jäkla skämatare! Alla vet att Experience är värd 10/10. Be gud om ursäkt
#
Nu så här i efterhand kanske jag slog alltför hårt på stortrumman, men inflytesrik blev albumet i alla fall för många producenter.
#
Kommentera eller pinga (trackback).