Rocken är död.

I år igen.

I år firar man att det är det femtionde året i rad som rocken dör – den här gången är det på riktigt! ”DOWN WITH ROCKISM”! – och gubbarna är slem, portade, hittar du en konceptskiva år 2004 så är det via avantgardistiska electrokanaler, det är samplade avloppsbrunnar och sjöfartsrapporter för hela slanten.

Samtidigt:

Slå upp valfri glassig livsstilsblaska och du hittar ett flersidigt hyllningsreportage till pubrock, vare sig det handlar om The Libertines eller skinnpajar från Borlänge.

På indiedraksajterna råder det Faces-yra snarare än Suburban Kids-dito och till och med gamla mespopikoner, gubbrockens ivrigaste motståndare, iklär sig Pete Townshends skägg från 1975 och spelar in rockoperor (dubbel-CD! symfoniorkestrar!) – årets mest omtalade konceptalbum är inte ”Bremort” eller ”Kolväteserenader”, utan ”Junk”.

Påminner förresten inte Skäggen som dyker upp på Fylkingenfestivalerna rätt mycket om Gärdesskäggen 30 år tidigare?

När till och med Morrisseypojkarna hukat sig under konstfackfeministernas gubbslemkorseld, så är det en naturlig motreaktion att en sajt som Rootsy startar, med varudeklarationen, ”Det handlar om musik som vi vet att många älskar passionerat men som tyvärr trängs undan allt mer i media.”

(Skönaste texten på Rootsy: ”Rösten har blivit än skrovligare, men den passar perfekt för sångens nostalgiska vemod.” (Svenska Dagbladets Magnus Eriksson om John Prines ”My Old Kentucky Home”)).

Någonstans i allt detta kommer även Lennart Persson-bibban ”Feber 2″, givetvis ett skoningslöst kapitaliserande på ett inarbetat koncept för att kunna kränga en bok om de bästa gubbsångerna.

Även tidningen Sonic ger ut en pocketbok där vi återigen får lära oss vilket geni Paul Westerberg är och inte mindre än tre (TRE!) texter i rad handlar om hur Rolling Stones är världens bästa band.

Disco-Ola skickar ett mail: ”Springsteen-konvent i Stockholm i oktober! Studentkollega anordnar!”

Men det viktigaste beviset för gubbrockens dominans ligger trots allt inte mediautrymme, utan i skivsläppsfloden. Expressen noterar detta i sin skivsläppslista med kommentaren, ”Räkna med höstrock av det mer mognare slaget”: John Fogerty, NRBQ, Marianne Faithfull, Tom Waits, Mark Knopfler, Lars Winnerbäck, Brian Wilson – ett veritabelt smörgåsbord av söndagsåkandemusik.

Som om detta inte vore nog får vi under hösten besök av Jackson Browne, Steve Earle, Ray Davies, Waterboys och Ron Sexsmith.

Att ett av gubbrockens tuffaste band hette T-Rex påstår många vara det yttersta beviset på att rocken tillhör dinosaurierna.

Klä er varmt, ”Jurassic Park”-hösten är här.