Recension
- Please Describe Yourself (CD) Dogs Die In Hot Cars
- 2004
- V2 Music
Meningslöst
Lyssna
Externa länkar
- Dogs Die In Hot Cars
- Arty farty.
Förr eller senare kommer alltid en skiva som får en att undra om den där senaste trendscenen var så kul egentligen? Och om vi nu kan vara överens om att vi de senaste två åren på ett ungefär sugit i oss new new wave eller punkfunk eller nu-postpunk eller vad du nu vill kalla återstöpningen av XTC, Talking Heads och så vidare. Jag erkänner gärna att jag gillat mycket av det.
Dogs Die In Hot Cars får mig däremot att fundera över om jag blivit dragen vid näsan. Välspelat meningslöst upprepande med lånad själ (tänk The Darkness spelar postpunk). De nöjer sig med att följa mallen så hårt att jag vill skrika: ”men kom med något eget då för helvete!”. Det pinsamma Talking Heads-försöket i ”Lounger”. Den umptonde Gang of Four-pastischen. Jag klarar det inte. Det kryper av obehag i kroppen. Sluta. Snälla.
Ni borde tacka mig för att jag offrat tid på att lyssna på det här för att ni ska slippa. (Och jag har lyssnat flera gånger. Varför? Varför? Varför?) Om ni lyder mitt råd låter ni bli. Då får ni å andra sidan aldrig veta hur stort mitt offer är. Svårknäckt nöt.
Det här är bara dåligt dåligt dåligt (informatörsregel nummer ett: säg allting tre gånger så att ingen missar).
Formulärbaserad art-rock. Jag kan just nu inte föreställa mig något mer meningslöst än Dogs Die In Hot Cars. Jag hatar det här.
Dåligt dåligt dåligt.
Dåligt dåligt.
Dåligt.
Publicerad: 2004-09-23 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-26 08:43
9 kommentarer
Låter som en rolig skiva. Måste lyssna.
#
Den där bilden på dem i Sonic recensionssektion knäckte mig verkligen. Allvarligt, liksom. Lägg därtill bandnamnet, skivnamnet och en recension som den här.
Jag kommer aldrig att behöva lyssna på deras musik.
#
fyra plus i aftonbladet
#
Smaken är oika ibland. Tur är väl det. Jag tycker att albumet är värt en 7 iaf.
#
av de mp3 att döma jag lyssnade på så var det ruttet som en sill
#
men den här skivan var ju med bland "bonusrecensionerna"!
#
vafan är det här för mongo recension? I Love You Cause I Have To är ju grymt catchy. Bara den låten gör skivan värd 9/10 sedan vet jag inte hur resten låter?
#
Världen är konstig och märklig. Lite sjuk också. Jag vet faan inte vad musik är för något enligt nötter som ovanstående recensent.
Förr eller senare kommer alltid en recension som får en att undra om den där senaste recensentshypen var så kul egentligen? Och om vi nu kan vara överens om att vi de senaste två åren på ett ungefär låtit recensenter hypa new new wave eller punkfunk eller nu-postpunk eller vad du nu vill kalla återstöpningen av XTC, Talking Heads och så vidare. Jag erkänner gärna att jag ogillat mycket av det.
Patrik Hambergs recension får mig däremot att fundera över om jag blivit dragen vid näsan. Välskrivet meningslöst upprepande recenserande med lånad själ (tänk Elfride Jelinek skriver meningslösa musikpolisrecensioner). Han nöjer sig med att följa mallen så hårt att jag vill skrika: "men kom med något eget då för helvete!". De pinsamma försöken till analys an denna skiva är som att läsa musikpolisens sågande av bra musik för umptonde gången. Jag klarar det inte. Det kryper av obehag i kroppen. Sluta. Snälla.
Ni borde tacka mig för att jag offrat tid på att läsa det här för att ni ska slippa. (Och jag har läst flera gånger. Varför? Varför? Varför?) Om ni lyder mitt råd låter ni bli. Då får ni å andra sidan aldrig veta hur stort mitt offer är. Svårknäckt nöt.
Det här är bara dåligt dåligt dåligt (informatörsregel nummer ett: säg allting tre gånger så att ingen missar).
Formulärbaserad recensionskonst. Jag kan just nu inte föreställa mig något mer meningslöst än Patrik Hambergs recensionskonst. Jag hatar det här.
Dåligt dåligt dåligt.
Dåligt dåligt.
Dåligt.
#
Dr Schulz: Tack för den bästa kommentar jag fått. Anar ändå att det kanske inte är min recension du tycker illa om utan snarare mina åsikter. Det är ok. Du behöver inte hålla med mig.
#
Kommentera eller pinga (trackback).