Sedan ep-samlingen ”Pock Rosts” har Andi Toma och Jan St Werner inte gjort mycket annat än att lyssna på Sophie Rimhedens ”Hi-Fi”.

Eller, ja, det har jag förstås ingen aning om. De har kanske hunnit med lite annat också. Umgåtts med människor. Handlat mat. Bytt kretskort. Oavsett vilket är det svårt att släppa känslan att Mouse on Mars den här gången gjort sitt bästa för att dubba ”Hi-Fi” till musikalisk tyska.

Alla vet ju hur bra saker och ting blir när de dubbas till tyska.

Öppningsspåret ”Mine Is in Yours” kan nämligen mycket väl vara det tråkigaste Mouse on Mars spelat in så här långt. Det finns ett par spår till som slirar runt i samma meningslösa hjulspår. Att autotuna till lite sång och slänga in några skojsiga effekter förändrar inte det faktum att låtarna i grund och botten är skittrista. Rätt ofta landar ”Radical Connector” mitt emellan big beat, Madchester-vågens tråkigaste dansbeatsförsök och Prodigys senaste album på halvfart. Ja, och ”Spaceships” är ”Hi-Fi” rakt av. Om ”Hi-Fi” varit ett riktigt tråkigt album.

Några undantag finns. ”Wipe That Sound” är Teddybears singel ”Automatic Lover” spelad på 33 knorrande varv med lite Rimheden-touch. I ”Detected Beats” smyger en sorgsen melodislinga in och väver ett småförföriskt skimmer. Tyvärr får den melodislingan alldeles för lite utrymme. ”Evoke an Object” nosar runt i närheten av Basement Jaxxs ”Kish Kash” men når inte riktigt ända fram.

Men albumets enda riktigt stora ögonblick återfinns på ”Send Me Shivers”. Sex minuter Kaskade-studsande knaspop med tweakad sång från Niobe. Då känns det som att ”Radical Connector” faktiskt sprudlar av liv. Men det är också en av få stunder den känslan infinner sig.

En av årets stora besvikelser.