Fugazis Joe Lally manar fram sina fyra strängar till monotona basgångar som går i vida cirklar runt Josh Klinghoffers nästan maskinella trumslag. Dunk, dunk, dunk. Som ett tåg på väg framåt. Eller tunga hammarslag. Luften genomsyras av John Frusciantes gitarrspel och sång. Ibland skär ett brus, ett elektroniskt framkallat oljud, genom hela melodin.

Trion kallar sig Ataxia och har improviserat fram den här skivan under långa jam under tre veckors tid. Det tog fyra dagar att spela in de här låtarna enligt Frusciantes dogma-regler. Allt är inspelat live utan pålägg, med undantag för gitarrsolon och välljudande syntetiska oljud.

Dessutom hann de med att spela in en tvilling också. En skiva som släpps i början av 2005.

Ta Madrugada, Migala eller något av dina favoritband i genrer som börjar med orden post eller kraut. Skala bort allt utom trummor, bas och gitarr. Lägg på Frusciantes och Klinghoffers säregna sång. Låtarna är rent hypnotiska och framkallar olika bilder i mitt huvud. Som en nattlig bilfärd där motorhuven äter blekt lysande vägmarkeringar på sin väg framåt. Mil efter mil, entonigt mässande nöter de ned motståndet, bit för bit. Med tyngd och envishet letar sig Ataxia in i mitt liv och tar sig närmare målet. De skakar inte om mig på samma sätt som de mer nyanserade låtarna Frusciante givit ut tidigare i år, men fångar min uppmärksamhet allt mer. Ett bättre ledmotiv för resorna till jobbet här i ingenmanslandet mellan sommar och höst har jag inte hittat i min skivhög.

Trots att jag uppskattat om låtarna arbetats igenom lite mer. Kortats och konkretiserats en aning.

John Frusciante är mitt i ett kaos av galet snabb skivutgivning. Men håller fortfarande stilen. Tänk Hendrix och Zappa. Men glöm Red Hot Chili Peppers. John Frusciante funderar på att ge ut tolv skivor nästa år. Hans motivation att fortsätta med Kiedis, Flea och Chad verkar sjunka allt lägre.

Gud, fåntratt eller spattig gammal knarkare?
Lyssna först. Bestäm dig sen.

Men medge att det är skönt att John Frusciante inte ligger och jäser i en gigantisk kåk i väntan på nästa världsturné eller skivsläpp med Red Hot Chili Peppers. Han är dollarmiljonär men har viljan och kreativiteten kvar. Och vill förnya musiken och branschen.

Till skillnad från många andra har han mer att ge. Därför får ni inte se honom visa upp sin ”crib” på MTV nästa vecka heller.