dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Hans Appelqvist: Bremort
Bremort (CD) Hans Appelqvist
2004
Komplott/dotshop.se
7/10

Att möta den overkliga verkligheten

Lyssna

Sök efter skivan

Samma dag som jag skriver den här recensionen kablas nyheten om att ”Hem till byn”-skådespelaren Carl-Ivar Nilsson omkommit i en lägenhetsbrand.

Det har ingenting med ”Bremort” att göra. Överhuvudtaget. Men det känns ändå som en händelse som ser ut som en tanke.

Jag har inget särskilt förhållande till Carl-Ivar Nilsson. Jag har aldrig sett ”Hem till byn”. Men på något sätt känns det ändå som att ”Bremort” skulle kunna vara rockoperaversionen av ”Hem till byn”. Minus rocken. Ja, och operan. Men ni fattar.

Hans Appelqvist goes koncept. Fullt ut.

Likt ett svenskt Springfield finns Bremort någonstans i Sverige. Var vet bara Hans Appelqvist. En liten sömning, svensk småstad försedd med sitt alldeles egna stadsvapen och sin alldeles egna turistkarta (som följer med i cd-konvolutet). Alldeles intill Blåviken.

En liten sömning, svensk småstad med ett café, en musikskola, ett stadshus, ett uteställe, en lokalradiostation, ett hjortpar, ett tickande övergångsställe, en utställning, tåg som rusar förbi utan att stanna. Samt förstås sin alldeles egna dramatik i miniatyr.

Miniatyr är för övrigt ett ord som passar ”Bremort” ganska väl. Den drygt timslånga resan genom en helt vanlig dag i samhället känns ömsom välkomnande och varm (som när man kommer hem till uppväxtorten efter en lång tids frånvaro), ömsom klaustrofobiskt instängd (som när man kommer hem till uppväxtorten efter en lång tids frånvaro). Ibland känns det långsamma tempot som en befrielse, andra gånger som en snara runt halsen.

Alla som växt upp i en småstad och kommit hem efter en tids bortavaro vet förmodligen vad jag pratar om.

Att Appelqvist rör sig i en annan värld än många av oss andra är inget nytt. Mellanspel och musik flyter in i varandra. Musik tonas upp och ner, bryts av och släpps på. Breaker, breaker, 1-2.

Kontraster.

För det är krocken mellan omöjliga världar som på något sätt är det jag gillar mest med ”Bremort”. Som att Hans Appelqvist plockat rytmpartierna mer eller mindre rakt av från det tidiga åttiotalets fusion mellan punk och dans. ”Tre dagars regn över Bremort (del 1)”, med sin charmigt vingliga sång och blockflöjt, skulle kunna platsa hos Arthur Russell. ”Timas och Miller/De möter hjortparet” likaså. ”5 x 5/Samiels eftermiddag” börjar i en handklappande musikskolerepetition, för att förvandlas till en mörk, cellodriven historia om läxbekymmer över ett New Order-beat.

Andra gånger blir det släpigt upphackad elektronik (”Glacier går hem från jobbet”), slamrig banjopop (”Godnatt Bremort”), sönderklippta Mirwais-stråkar (”Minnet av kärlek/Timas lyssnar från lägenheten bredvid”) eller tungt stampande distdansbeat i en hetsig dans med ett överspeedat piano och en sektion bleckblåsare.

Över allt detta förmedlas Bremorts själ och hjärta genom invånarnas vardagligt jordnära äventyr.

Ett litet vackert, svenskt samhälle alldeles intill Blåviken. Väl värt ett besök, med start i stadens alltför glest besökta turistbyrå.

Men så ibland. Ibland blir pauserna för långa, tempot för lågt, närheten till allt för påträngande. Det är då man börjar bläddra i tidtabellen för att se när nästa tåg stannar i Bremort på väg någon helt annanstans, någonstans där ljusen aldrig slocknar. Där det finns musik och det finns människor som är unga och levande. Bremort gör sig bäst när det hinner lägga sig ett nostalgiskt skimmer över gatstenarna.

Precis som den lilla staden så många av oss vuxit upp i.

Ola Andersson

Publicerad: 2004-07-15 00:00 / Uppdaterad: 2004-07-15 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2717

11 kommentarer

Meeeeeeeen… Velvet Revolver då?

Lucy Bloody Lucy Oregistrerad 2004-07-15 00:01
 

Det är en briljant idé han genomfört i alla fall. Jag blir så glad av såna här egna projekt! De liksom föder berättigandet för den lilla att skapa. Jag har inte skaffat den än, men rekomenderar starkt hans trevliga filmvisning som turnerar lite varstans. SvenssonArty på nåt sätt. Sådär så att Artyfolket tycker den är fr svennig, och svennisarna tvärt om.

yaform - snäll byrå Oregistrerad 2004-07-15 00:22
 

klart intressant, indeed.. yes indeed…

undrar om han heter appel- eller äppelqvist, vad är hårdast…

Medlem 2004-07-15 02:10
 

jonn — appleqvist måste ju vara hårdast.

ola — snygg smiths-avslutning.

Medlem 2004-07-15 11:00
 

neurosis?

sonic youth?

Medlem 2004-07-15 13:20
 

Smiths avslutning var lysande och överhuvudtaget var det länge sen jag läste en så här bra recension. Ska lätt skaffa den här skivan när jag får lite mer pengar.

Medlem 2004-07-15 14:42
 

Bra recension, bra koppling med Nilsson. Inte så bra som Don Lennon påstår, men bra!

Ola bandola titta under kjola Oregistrerad 2004-07-15 15:30
 

tycker skivan är otroligt vacker. fascinerande. nästan hypnotisk. en av de få skivorna jag äger som hela tiden kräver fullständig uppmärksamhet. som att läsa en bok, fast där bilderna blir klarare och poesin mer direkt. kan hålla med att det blir långt ibland, som det står i recensionen. men fin är den allt.

Medlem 2004-07-15 19:54
 

Lyssnade igenom en ep av appelqvist kallad "Att möta verkligheten". Det finns ingent likt detta. Vet knappt om man skall placera skivan under genren musik. Detta är konst att rama in gott folk.

Ted Oregistrerad 2004-07-18 22:33
 

Är det bara jag som får lite samma känsla som när man lyssnar på David Sandströms "Om det inte händer nåt…"? Mycket av arrangemangen (stråkar, ståbas, elektroniska rytmer, pratsång etc.) låter liknande, pretto-koncept grejen finns där.

Mycket bra båda två iaf.

nono Oregistrerad 2004-07-19 09:13
 

[...] Bremort lät skivan av papperskartan i mitten av texthäftet. Av möjligheterna i den fiktiva småstaden. [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig