Bloc Party har blivit hyllada i engelsk press och jag tror att Sverige snart kommer att fatta grejen med bandet i och med att de spelar på Acceleratorfestivalen i veckan.

Just nu är Bloc Party instängda i en studio i Danmark. Där spelar de in sin första fullängdare som släpps till hösten. Men nu ska det handla om deras debut som ryms i en sexspårig EP.

Bloc Party har, med sin dansanta indiediscorock, kompat och lättat upp en regnig försommarvecka och jag tycker att fler borde hinna lyssna in sig inför de kommande spelningarna i Svedala.

De inleder med ”Banquet” som ni säkert redan hört vid det här laget. Det är en riktigt svängig och ösig låt och mina tankar går direkt till The Rapture. Det går inte att stå still hur mycket man än försöker. Jag trillar dit redan under de inledande riffen.

Bloc Party spelar statiskt, fyrkantigt och svängigt på samma gång. Riffen är stöpta vid ett rullande band, låter likadant hela tiden tills det hela plötsligt stannar upp. Låten tar en ny vändning och hamnar på ett nytt rullband. Där läggs något nytt monotont till det ursprungliga och till slut rullar låten på av sig själv, i en ny form, snabbare än rullbandet självt, som i ”Staying Fat”.

I detta, till synes väldigt stela, tillvägagångssätt finns alltså väldigt mycket känsla och det uppstår ett slags robotaktigt sväng.

Bloc Party lyckas blanda punkig pratsång/skrik med en deppig indierefräng i ”The Marshals Are Dead”. I ”The Answer” ligger sången mycket längre bak i ljudbilden och det uppstår för första gången en friare och mer atmosfärisk sida hos Bloc Party. Ett slamrigt slut på låten med gnällande gitarrer gör att den kommer att växa mycket i mina öron.

Avslutningsvis kommer en remix av ”Banquet” som är en klubbvariant med dataspelsaktiga syntslingor och som på sitt sätt blir ännu svängigare. Fast valet är enkelt – jag gillar helt klart originalet bättre.