Tim Burton är en av världens bästa historieberättare.

Nu ska jag förklara varför:

Tim Burton berättar barnsagor.

När det gäller att visualisera en värld man inte känt sedan puberteten stormade in i all sin fettglansiga verklighet saknar han idag motstycke i västerländsk film: det är trädtoppar som liksom höjer sig över en, varje skugga är en skepnad i ögonvrån och himlen verkar alltid vara såpass nära att man bara kan sträcka sig upp och vidröra den.

Tim Burton har en direktlinje, ett lagrat kortnummer om ni så vill, till den storögda förtjusning man som barn kände inför världen och hans filmer har alltid varit mer eller mindre förtäckta barnsagor: ”Edward Scissorhands”, ”A Nightmare Before Christmas”, ”Big Fish” – att han nu spelar in ”Charlie and the Chocolate Factory” är bara nästa pinnhål på stegen.

Joanna Newsom har samma hotline till barndomen i sin telefonbok.

Liksom hon uttryckt sin förtjusning för de barnvisor som härstammar från Appalachernas folkmusik – såväl som de franska impressionisternas – så har hennes texter ett skimmer av barnsagor, det är rötter som trevar djupt efter förlorad oskuld:

”The sight of bridge and balloon
Makes calm canaries irritable
They caw and claw all afternoon
Catenaries and dirigibles
Brace and buoy the living room”

Att hennes röst framkallar bilder av soloframträdanden på mellanstadieskolors sommaravslutningar knyter liksom samman punkterna i bilden.

”Quiet is the new loud” må ha varit en devis som uppfanns för att europeiska musikjournalister skulle få något att suga på i några månader, men när Joanna Newsom öppnar munnen överröstar hon verkligen allt annat. Eller så är det allt annat omkring oss som tystnar.

En tolvårings röst som gnolande vandrar längs de solvärmda, barrdoftande stigar som trampats upp av Jolie Holland och Chan Marshall. Ibland låter hon som någon av Karin Dreijers mest enerverande mutationer.

Ramverket runt varje suggestiv bildruta utgörs av piano, orgel, cembalo, men framförallt harpa. Det är en utsmyckning som lika mycket är en del av verket.

Storskägget Oldham har länge tjatat om Newsoms storhet.

Det är dags för världen att lyssna nu.