Gomez har med ”Split The Difference” tagit ett steg tillbaka. Tillbaka till rötterna. Och rötterna vi pratar om här är, trots att Gomez består av fem karlar från England, amerikanska rötter. Grunge, blues, country och amerikansk collegerock är vad som bjuds på.

På samma sätt som brittiska grungebandet Bush och västkustromantikerna The Thrills, för att nämna några, låter Gomez som om de hellre skulle vilja vara jänkare. En förkärlek till Amerika lyser klart.

Men vid ett kort ögonblick hörde jag faktiskt något som i alla fall för mig lät väldigt brittiskt. I ”We Don't Know Where We're Going” andas en distad bas Radiohead i mina öron. Fast det skulle säkert inte Gomez gilla om de läste.

Där Gomez tidigare experimenterade med ljud levererar de nu en rakare och enklare musik. Men jag skulle inte kalla ”Split The Difference” för en jämn skiva. Och skillnad mellan låtarna ligger till stor del i vem som sjunger, då Gomez inte bara har en sångare. Det faktum att skivan låter väldigt mycket grunge, exempelvis, står och faller med vem det är som står för sången. Beroende på vem som sjunger tror man bitvis nästan inte att det handlar om samma band.

Inledande ”Do One” sparkar igång skivan väldigt bra med svängig refräng. I Junior Kimbrough-covern ”Meet Me In The City” är det träskig blues som gäller. I ”These 3 Sins” är det något slags countrykomp. Och avslutande ”There It Was” är en fantastiskt stillsam historia. Dessutom har ”Split The Difference” lånat både sound och låttitel (”Sweet Virginia”) från The Rolling Stones ”Exile on Main St”.

Man skulle nästan kunna säga att ”Split The Difference” har allt. (Man skulle också kunna tycka att det innebär allt för mycket grunge.) Det känns helt enkelt som en relativt komplett skiva, och ni som är inbitna Gomezfantaster kommer nog gilla läget.