Jag erkänner. Jag är förmodligen helt fel person att skriva om den här samlingen av och med Arthur Russell.

Jag äger ingen av hans album. Jag har inte ens hört någon av dem. Cellisten och multiinstrumentalisten Russell har ju trots allt gjort några album. Nej, Arthur Russell är bara två saker för mig.

Loose Joints och Sleeping Bag Records.

Bara två saker. Men två saker som är desto viktigare för mig.

Sleeping Bag var ju det lilla skivbolaget som i mitten av åttiotalet och framåt gav oss EPMD och framförallt Mantronix. Mantronix, eller Kurtis Mantronik, var en av hiphopens allra viktigaste producenter under åttiotalet och bland Mantronix album finns flera klassiker som står sig än idag.

Ja. Och så Loose Joints, förstås. Det var ju så Russell först gjorde sig ett riktigt stort namn. Dels under namnen Dinosaur L, Lola och Indian Ocean, men främst som producent bakom Loose Joints och deras odödliga ”Is It All Over My Face”, som i sin Larry Levan-mix kom att sätta standarden för Paradise Garage-soundet mer eller mindre på egen hand. Den felande länken mellan discon och den tidiga housen.

Fantastisk låt.

Det är alltså med det här bagaget som jag ger mig i kast med ”Calling Out of Context”, en samling låtar inspelade under åttiotalets andra halva som aldrig släpptes när det begav sig. Istället har det dröjt ända tills nu innan någon fått höra dem. Och jag är tacksam att jag fått chansen.

Det jag möts av är på många sätt precis vad jag väntat mig. Och egentligen inte alls vad jag väntat mig. ”Calling Out of Context” är fylld av musik som är rätt typisk för sin tid. Åttiotalet alltså. Kort sagt är trummorna piskplastiga trummaskiner som man antingen hatar eller älskar. Jag tycker förstås att det är fantastiskt. Några gånger börjar jag till och med tänka på Kate Bush kring ”Hounds of Love” och det är aldrig dåligt.

Men det finns också spår av andra stora influenser. ”The Platform on the Ocean” är så mycket Joy Division/tidiga New Order det bara går utan att faktiskt vara någon av dessa. ”That's Us/Wild Combination” börjar i ett sömndrucket Underworld (jaja, ingen influens, men ändå) innan ”Temptation”/”Everything's Gone Green” armbågar sig fram längst fram på scenen. Sedan dansar Johnny Clegg & Savuka in från vänster och det blir hur bra som helst.

Andra gånger är banden till åttiotalets nyfödda dansmusik bara runt hörnet. Som i långsamt studssmattrande ”You and Me Both” i gränslandet mellan Detroits tidiga techno och åttiotalets maskinsoul. Och i det kanske bästa spåret, ”Arm Around You”, är faktiskt Mantronix inte alls långt borta, när en stenhård trummaskin, en väsande hi-hat har ett försiktigt plockande keyboard blir en minimalistiskt framtidsbakgrund till Russells svaga och charmiga röst. En låt som faktiskt lika gärna skulle kunna spelas in idag.

Sedan måste jag också nämna det gulliga titelspåret som faktiskt skulle kunna ha haft New Orders rytmsektion som studiomusiker.

Visst, mot slutet håller inte riktigt samma höga klass och Russells röst, som ett charmigt mellanting mellan José González och Jay-Jay Johanson, kan ibland bli lite lätt påfrestande. Men det är definitivt inget som kommer att stå i vägen för min fortsatta jakt de studioalbum han hann ge ut.

Russell själv gick bort redan 1992, i AIDS. Alldeles för ung. Däremot verkar det som att ”Calling Out of Context” är det första resultatet från Audikas grävande i sitt Russell-arkiv. Det ska med andra ord komma fler skivor.

Det ser jag fram emot.