För ett par år sedan såg jag de smala ynglingarna i The Mo i en lada i de Säljerydska skogarna utanför Växjö under en härlig sensommarfestival. Jag övertygades av deras liveshow och tyckte att deras musikalinspirerade neonblinkande pop faktiskt var helt okej. Fast när det kommer till The Mos musik på skiva har jag däremot alltid varit lite mer svårflirtad.

Men jag blir faktiskt överraskad när jag lyssnar på ”Night At The Zoo”. Jag hör ett band som utarbetat sitt sound på ett tydligt sätt sedan förra plattan och faktiskt särskiljer sig från resten av Växjöbanden.

I och med den nya skivan bjuder de nämligen in till något mörkare och betydligt mer intressant än det sound de tidigare representerat.

Visst rymmer musiken fortfarande teatraliska arrangemang men nu finner man även harmonier som påminner om gamla hits med Offspring, Guns 'n' Roses och The Knife. Detta blandar de sedan med typiskt poppiga Växjöslingor. Det låter kanske som en helt osmaklig blandning men eftersom jag förväntade mig något helt annat blir jag ändå glatt överraskad.

Texterna man knåpat ihop handlar om nuet, om den lätta kärleken, om köttmarknaden på krogen och om att vara på turné. Textmässigt blir det hela tyvärr inte så intressant i mina öron men de musikaliska överraskningarna känns dock övervägande när jag ska sätta mitt betyg.

Jag hittar låtar som faktiskt svänger riktigt ordentligt i mina öron och jag måste erkänna att det här är en riktigt genomarbetad och bra skiva ifrån ett band som verkligen förtjänar att ta lite större plats i det bredare skiktet av Popsverige.

Och jag tror att The Mo har en rolig sommar framför sig. De kommer stöta på fler turnébussar, djuriska drifter, storstadspulser, pretentiösa förlorare och mitt i detta kommer de att finna sig själva, cityråttorna. ”The rats that you call The Mo”.