dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Teddybears STHLM: Fresh!
Fresh! (CD) Teddybears STHLM
2004
Sony
6/10

Seriöst oseriösa

Lyssna

Sök efter skivan

Det är inte mycket som finns kvar av det Teddybears som en gång spelade högljudd hardcore i Bad Brains anda. Inte mycket mer än attityden att göra vad som faller dem in utan att bry sig nämnvärt om vad någon annan tycker.

Dagens Teddybears är kungarna av spritfest-soundtrack. Snubbarna som ser till att få fart på festen. Som tar genvägen till reptilhjärnan. Hoppa och studsa-maskineriets härförare.

”Fresh!” är ett oväntat rakt steg vidare från ”Rock'n'Roll Highschool” och i det stora hela en direkt fortsättning på dess patenterade fusion av funk, hiphop, ragga, partyrock och electro.

Första gången jag hörde singel nummer ett, ”Cobrastyle”, var jag egentligen på väg ur bilen, men blev sittande kvar för att jag tvunget ville veta vad det var jag lyssnade på. Ett betyg så gott som något. Det händer inte särskilt ofta. En mördande effektivt framtrampad orgelslinga, rangliga trummor, ett slarvigt handklapp och Mad Cobras refrängskanderande: ”My style is the bomb, diggi bomb, di dang di dang, diggi diggi” hade fångat mig. Jag svalde betet, sänket och linan.

Det finns en knippe minst lika effektiva sommarparty-låtar på skivan. Och eftersom Patrik Arve sorgligt nog valt att lämna mikrofonen ifred så känner vi dem som ADL-låten (”Lil' Red Rooster vs The Robodog”), Swing Fly-låten (”Hey Boy”) och Daddy Boastin-låten (”Little Stereo”).

Det är med knorrskruven ”get knocked down / get up again” och ett ”boom chicka boom” från Swing som Stockholms finaste lär åka på allsångståg genom riket i sommar.

Men det här är bara ena sidan av myntet.

På den andra sidan ryms ett mer subtilt, och framför allt instrumentalt, electroband som gör allt annat än tar snabbtåget för att tillfredställa en pruttful kalaspublik. På skivan huvudsakligen samlat från spår åtta till elva.

Och det är väl för all del ok.

Men ärligt talat gör sig bröderna Åhlund och herr Arve som allra bäst med dumstruten käckt på svaj och brallerna nånstans i höjd med knävecken.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2004-04-01 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-26 10:50

Kategori: Recension | Recension: #2543

5 kommentarer

Intressant och på något vis postindustriellt.

En kompis Oregistrerad 2004-04-03 22:51
 

hur skulle det kunna vara något negativt att arve inte sjunger längre? det är alltid nåt iaf. synd att de fortfarande låter som en påse skit och är sveriges sämsta band efter gyllene tider.

buhu Oregistrerad 2004-04-04 00:30
 

hahaha! Vilken helgjuten skiva! Den sitter som ett spett i jorden.. Ännu en kvalitetsprodukt från Sveriges (ja kanske världens) coolaste band!

Mossa och Stek Oregistrerad 2004-04-05 00:59
 

jag vill ogilla den här skivan, men hittils har det inte gått någe bra…

nov Oregistrerad 2004-04-06 00:31
 

skivan duger väl. Hey boy, cobrastyle OCH Little Stereo är kalasbra, men vad hände sen? Resten är ju ren dynga. konstigt. 6 av 10 är rättvist betyg.

Slim Lady Oregistrerad 2004-05-31 20:01
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig