Det börjar med en tigerjakt i kineskvarteren någonstans i närheten av ett soldisigt men gråfuktigt Staten Island. Tillsammans med Ayatollah bjuder The Last Emperor på ett stycke som låter klassisk Wu-Tang om än ett par snäpp mindre svartsynt.

Andraspåret ”Karma” fortsätter längs ungefär samma stig med samma resesällskap. Sen irrar vår hjälte bort sig längs ett par långa sidospår innan solen spricker upp igen i vackra ”Do You Care?”; en låt så varm och vårvacker att en promenad mellan Järntorget och Stortorget genom ett nykallt Örebro förvandlas från en pina för en frusen själ till en glad stund där jag inbillar mig att fåglarna kvittrar och träden redan spruckit ut i grönt.

I ”Shine” (med ett avskalat beat producerat av Armand van Helden!) ställer kejsaren för första gången frågan till sin tilltänkta kejsarinna om han är man nog och med en viss bitterhet ifrågasätter han om någon annan skulle kunna ta hans plats. Om jag älskar dig, kommer du att älska mig?

The Last Emperor rör sig oftast i ungefär de marker Common utforskade på ”One Day It'll All Make Sense”. Hans röst påminner ofta en hel del om just Commons (och ibland om RZA:s). Han hyser en lika stark kärlek till seriehjältar och science fiction som någonsin Wu till kung fu-filmer (märks tydligast i hysteriskt underhållande ”Secret Wars I” där han låter hiphopens största möta seriehjältar i kamp).

Förutom de redan nämnda producenterna får han fin hjälp av Beatminerz och Prince Paul (som lyckats locka med sig Masta Ace och Trugoy till kaffebutiken i ”Clear Day”). Kort sagt låter det här ofta riktigt bra.

Men. Men. Men. Det finns ett Men här. Skivan är för lång. Jag skulle med lätthet kunna kapa bort en halvtimme av den totala speltiden utan att sakna något. Framför allt handlar det om ett par spår där alldeles i början som gjorde att det tog lite onödigt lång tid innan jag fattade att det här i grund och botten faktiskt är en bra skiva, men det handlar också om den bedrövligt tråkiga uppföljaren till ”Secret Wars”.

Så börja med att lyssna från spår fem när du går till butiken annars finns risken att du efter den inledande glädjen slutar skippa framåt innan du når dit. Och det vore synd, för det mesta av resten är utmärkt för oss som vet att det finns mer än låtar om horor och hampa att hitta i hiphopen.