Första gången jag hörde talas om Space Cowboy (eller Nicolas Dresti var på en av skivorna som följde med sorgligt avsomnade tidningen Muzik. Det var David som kom springande med den och konstaterade att jag bara MÅSTE höra Space Cowboys låt.

Eller, ja, nu var det ju inte Space Cowboys låt som låg på skivan. Istället var det en av Prince allra bästa låtar, ”I Would Die 4 U” som i Space Cowboys version körts genom ett discofierat techfilterhouse-filter som inte så lite förde tankarna till Daft Punk.

Få gånger har en Prince-cover svängt lika hårt.

När det blev dags för en fullängdare visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Dansmusik som är fullständigt lysande på tolva förvandlas tyvärr alldeles för ofta till idéfattiga och trista fullängdare, med några få lysande danssinglar instoppade i smeten.

Och jodå, Space Cowboy har inte tänkt vara något undantag till den regeln.

Större delen av ”Across the Sky” består av synnerligen osvängiga och aptrista försök till någon slags light-funk. Släng i några stänk rytmer från dagens r'n'b-scen och lite rappande och du är hemma. Okej, även bland dessa finns spår som inte fastnar i friläget. När Dresti dansar disco runt en sampling från Eric Claptons tolkning av ”I Shot the Sheriff” svänger det rätt bra. Jag gillar också när han (med hjälp av Aaron Cormack river av Prince ”Gett Off” ovanpå en sampling av O'Jays ”For the Love of Money”.

Men det är ju när Space Cowboy tar på sig sina paljettsprudlande bellbottoms, sin abnormt översizade afro och sin alldeles för tajta väst som det börjar hända grejer. Då förvandlas Space Cowboy till en filtrerad dansmaskin.

Lyssna bara på ”Crazy Talk” (som finns med i två versioner på albumet, den akustiska kan du hoppa över) eller ”Just Put Your Hand in Mine”. ”I Don't Care” skulle ganska omärkt kunna nästla sig in på ”Discovery”, medan ”Cuttin' n' Scratchin'” (”Buffalo Gals” 2004, typ) platsat på ”Homework”. Jo. Ibland hörs det lite grann att Daft Punk nog snurrat en del hemma hos Nicolas Dresti.

Men, precis som en väl avvägd helkväll under discobollarna, är det mot slutet som ”Across the Sky” verkligen exploderar i en konfettiglittrande Studio 54-tripp. Först bjuder Daft Punk (igen?) upp Benjamin Diamond i en uppåttjackat glädjerus när ”Always and Forever” vräker sig ut ur högtalarna och så, allra sist svävar alla iväg mot stjärnorna när ”I Would Die 4 U” pumpar ut som ett extatiskt extranummer när Jinian Wilde piskar upp församlingen från sin discopredikstol. Händerna i luften! Händerna i luften!

Ett album fyllt av Space Cowboys dansanta filterhouse hade kunnat bli hur bra som helst, men utfyllnadsmaterialet på ”Across the Sky” är för det mesta bedövande tråkigt och dränker snudd på de fantastiska låtar som faktiskt finns här.