dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Frames: Set List
Set List (CD) The Frames
2003
Plateau Records/Anti/Epitaph
5/10

Skåpmat i dubbel bemärkelse

Lyssna

Sök efter skivan

Sedan The Frames släppte sin debut under ett ungt och knoppande 1990-tal har bandet år efter år fortsatt producera skivor. Ett band med tydliga irländska rötter, men som lätt slår Live på fingrarna och då och då släpper fram en slags hemmasnickrad emocore med folkliga inslag. Ett band som med ett sådär lagom champagnesocialistiskt vis vill få människor att handla rättvist och stödja kampen för nedskrivning av de i ekonomiska termer fattiga länders skulder.

Så äntligen släppte bandet en efterlängtad live- och samlingsskiva. Redan då skåpmat, och nu när jag hittat den ett bra tag för sent, skåpmat igen.

Ibland har jag svårt för den typen av rock som på ett överkänsligt sätt vräker på med allt den orkar, när den i själva verket skulle växa på att lugna ner sig och kanske inte bli sådär pampigt pompös. The Frames tar i. Ganska ofta faktiskt.

Det låter högt och ibland ganska onyanserat. Gärna med en lugn inledning för att sedan vräka på allt vad skidorna håller under låtens avslutande del.

Jag lyssnar gärna en låt eller två. Men längre stunder har inte detta intresserat mig tidigare. Denna liveskiva är dock lite annorlunda. Låtarna får nytt liv genom fantastiska inspelningar och en mäktig scennärvaro där publiken känns delaktig i hela min stereo.

Plötsligt blir bandet till en skön blandning av Lars Winnerbäck, Bush och Radiohead.

Och det är faktiskt kul i sådär 10 lyssningar. Riktigt intressant. ”Santa Maria” är en innerlig låt och ”Revelate” är pompös men bra. Och blandningen är säkert bra (men jag saknar det djup på The Frames som skulle behövas för att säga det med irländsk pondus).

Men i längden blir det långsamma överdådiga gnidandet på elgitarrerna rätt opersonligt och torftigt. Den emotionella berusningen tar snabbt mark igen. Trots den inledande känslan av intimitet och att allt är på riktigt.

En bra skiva. Men inte världsklass, och dessutom säkert bättre om du är ett riktigt inbitet fan.

Peter Dahlgren

Publicerad: 2004-02-25 00:00 / Uppdaterad: 2004-02-25 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2460

8 kommentarer

Anonym Oregistrerad 2004-02-25 00:01
 

blä.

chewie1234 Oregistrerad 2004-02-25 00:05
 

3

3 Oregistrerad 2004-02-25 00:06
 

Det är For The Birds man ska kolla in när det gäller The Frames. För övrigt har Glen Hansard solo gjort en riktigt bra låt som finns på en split med Songs: Ohia.

Hobo The Lucky Bastard Oregistrerad 2004-02-25 00:26
 

star star teach me how to shine.. Dublinminnen.

Björn Oregistrerad 2004-02-25 01:27
 

Hobo har rätt på samtliga punkter.

björn w. Oregistrerad 2004-02-25 07:13
 

Lite snålt tycker jag nog. Och för den som vill är det nog inte fel att kolla upp ”Dance the Devil” oxå, då ”For the birds” är ett betydligt lugnare alster och inte reflecterar de tre skivorna innan lika bra.

Mart Oregistrerad 2004-02-25 08:49
 

jag blir konfunderad. tyckte detta band lät lite halvintressant. de har plattan för 99 på cdon. kolla in följande:

Kunder som köpt denna titel har även köpt:

Dion Celine

These Are Special Times

Groban Josh

Closer

Kyrkjebø Sissel

My Heart

Blandade Artister

Junior Eurovision Song Contest 2003

Blandade Artister

Absolute Christmas Classics

hjälp! ;-)

en som drack kaffe Oregistrerad 2004-02-25 17:54
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig