Det var på förvåren förra året som en bonde på västgötaslätten gjorde ett makabert fynd. Han var ute och inspekterande sina marker inför vårens sådd när han plötsligt skymtade något gult mellan ett buskage och en å. Nyfiken gick han närmare för att se efter vad det var som rörde sig bland gräset. Döm om hans förvåning när han hittade en nyutsprungen något jordig jazzkvintett på en tuva, iförda gula regnjackor. Lika förvånade var de över att se dagens ljus, mitt ute på en åker. De påföljande veckorna gjordes liknande fynd i olika delar av landet. I Närke hittades en liten snubbe med en moog och en ståbas och på Alvaret på Gotland återfanns ett norskt exemplar av en frijazzduo. Ganska snart blev det problem, bönderna visste inte riktigt vad de skulle göra av musikerna, de flesta var för taniga för att mocka och ingen verkade kännas vid dem. Ett telefonsamtal till Stockholm senare fanns lösningen, skivbolaget DNM ville ta sig an dem, de tänkte att det var lika bra att packa in allihopa i ett album och marknadsföra detta nya fenomen, skandinavisk jazzflora.

Faktum var att det var de allra finaste exemplaren de fått tag på. De kallar den ”Jazzflora” men frågan är vad det egentligen är. Det är inte jazz, det är inte house. Är det nujazz eller lounge eller jazzinfluerad elektronika? Härom tvista de lärde men egentligen är väl etiketten mindre viktig. En kollega på Dagens Skiva tyckte att det var för mycket jazz på fel sätt. Det är självklart enbart en smakfråga, antingen gillar man det eller också inte och jag ska försöka förklara varför jag gillar det.

Det är någonting som bara stämmer ihop, ett jazzpiano kan låta fantastiskt bredvid ett trumbeat. Jazzen samplas duktigt i många andra genrer också men det fungerar extra bra i housen (eller vad det nu kallas, de lärde tvistar fortfarande fast just nu har de gått på lunch). Det finns en tunn gräns där jazzimprovisation går från behaglig till outhärdlig, den gränsen nås aldrig här utan jag skulle vilja kalla det ganska lättlyssnat. Det är sådan här musik man hör om man spetsar öronen i snygga barer, den står ofta på i bakgrunden för att skänka lite glamourös glans över lokalen. Dock tål den att lyssnas på ordentligt.

”Jazzflora” är en bra guide till morgondagens musik. Bland annat finns ett spår från Hird, som i fjol släppte 12″ ”Keep Your Hird”, en av förra årets absolut bästa låtar. Hird är en ung man från Göteborg som har en förmåga att omvandla saker han tar i till guld. Senare i år kommer hans fullängdare på DNM. Det här är en officiell uppmaning: Missa inte den. Ett annat blivande stjärnskott är Elsa, en ung kvinna från Göteborg vars strupe mycket väl kan vara gjord av guld. Den påminner lite om Yukimi Naganos röst men står mycket bra för sig själv, om än på samma höjder som gamla jazzlegender. ”Open The Door” är en skön produktion av Andreas Saag.

För övrigt är skivan en blandning av främst norska och svenska artister, några finska finns även med, som Kuusmum Profeetta. Ännu ett bevis på att riktigt bra musik görs i Finland. ”Jazzflora” är ett hälsotecken på att det händer riktigt spännande saker inom elektronisk musik i Norden. Leva de som gör den och leve DNM som ger ut den.