Efter att ha släppt ett gäng tolvor rönte Malmöbaserade Deeplay Music uppmärksamhet hyfsat mycket uppmärksamhet med sitt första fullängdssläpp: Physics ”First Flight” från 2002. Uppmärksamhet som gav skivan en nominering i årets Grammy-gala i klassen bästa dans/klubb.

På den samling som bolaget släppte förra året är det därför inte särskilt oväntat att Physics bidrar med tre av den tolv spåren. Alla som hört Physics organiska och lågmälda house vet ungefär vad som väntar på ”Tour de la Musique”. För alla andra kan jag berätta att det här är 74 minuter djup house som för det mesta håller sig instrumental. Rätt ofta med jazziga vibbar i botten. House för slöa söndagseftermiddagar snarare än för svettiga klubbkvällar, alltså.

Att göra deep house med smak av jazz är i sig inget som är vare sig unikt eller ens särskilt udda. Idag känns det som merparten av den lågmälda, melodiska housen byggs kring jazz. Nej, det som istället är kul med artisterna på ”Tour de la Musique” är att det snarare är latinoinfluerad jazz som utgör grunden. Masters at Work-land om man så vill. Det är lite mer sällsynt, särskilt i Sverige.

Det är också i latino-stunderna som ”Tour de la Musique” fångar mitt intresse mest. Som när Baeka gör sin egen NuYorican-house med hest väsande blaxpo-sång. Eller Soul Oasis ”Jibaro”-tagning.

Men det som faktiskt är allra roligast med den här samlingen är de två låtar som faktiskt till och med dansar in på den sorgligt förbisedda baeleric house-arenan. Spansk solkustshouse. Som när Hibiki Connection släpar in ett klassisk baeleric-piano, en funkig flöjt och en dämpad trumpet i studion och svänger igång smått oemotståndliga ”Cha-ka-too”. Dalminjo blir ännu mer baeleric när en spansk gitarr får huvudrollen i ”Bossa Note”.

Sedan måste jag faktiskt nämna Zion Lockwoods ”Jazzy June” när jag ändå är igång. Det är svårt att bli mer ”Take Five” utan att faktiskt vara ”Take Five”. ”Hyllning” skulle en välvillig lyssnare säga. ”Ren stöld” är ett annat sätt att se den. Svänger gör den i vilket fall.

Visst. Några gånger blir konturerna lite väl lösa i kanten och resultatet är farligt nära att bli såsigt. Men på det hela taget är ”Tour de la Musique” en trevlig bekantskap i stereon och en möjlighet att upptäcka några nya favoriter du inte visste att du hade.